Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltså öfvergå vi till /. H. Rosny, författare till »Le
Ther-mite, roman de moeurs littéraires». Hjelten, skriftställaren Noël
Servaise, är af dålig härstamning, med ett olyckligt yttre och
svåra invärtes skavanker. Tidpunkten för hans inträde i
litteraturen sammanfaller med den, dä den objektiva naturalismen stod
i sitt flor. Till följd af dessa begge omständigheter blir hao,
jemte så många andra, en trogen bekännare af den svarta
verlds-åskådningens och den minutiösa verklighetsåtergifningens
evangelium. Han gör emellertid ringa lycka med sina arbeten, hvilket
färgar hans sinne ännu mera svart och länkar , hans tankar öfver
till andra vittra ideal. Det fins hos honom inre kraf, som &tå
i strid med den lära, på hvilken han svurit: hans fina, skapande
substans, en händig ordnare af de magasinerade detaljerna,
ord-och intryckaharmonier, hvilka manifestera verkligheten. Liksom
diktaren finner sin räddning i detta subjektiva element, är det
naturligtvis en qvinna beskärd t att hålla menniskan uppe. Som
diktaren behöfver stoff till formning, drifver han menniskan ut
på jagt efter den erforderliga Eva, som också lyckligt påträffas.
Det blir till en fullständig metamorfos af bådadera under detta
intima umgänge med en qvinna ute i landtlig ensamhet. Noël
Servaise blir en ny poet och en ny personlighet. Den senare
intresserar oss mindre: nog att säga, att den svarte pessimisten
omdanas till prest för »la religion de la souffrance humaine».
Deremot kan den nye poeten vara värd att se en smula närmare
på, då denne synbarligen står i nära slägtskapsförhållande med
herr Rosny.
Den gamle naturalisten är död. Men hvem har kommit i
stället? Den nykomna manifesterar sig först genom att temligeu
grundligt nagelfara sina forne själsfränder och yrkesbröder, vordna
berömdheter; det fins i boken ett helt porträttgalleri af kända
franska författare med vidhängda pamfletter. Då turen kommer
till att positivt visa den nya egenarten, resulterar af de synbara
ansträngningarna intet annat än chargerade uttryck för det
absoluta ingenting.
Jag vill anföra ett par af dessa egenheter. Rena
kuriositeter. Rosny älskar vid att de mest krypsmå företeelser bruka de
mest kolossala bilder; han hemtar från verldshistorien paraleller
till de omärkliga själsliga rörelserna hos den lilla individen Noël
Servaise. Det heter om ett »tack», som undslipper den äl&kade,
att »ordet inträngde i honom, inristadt som Assar-Äddons segrar
på Rhorsabads granit väggar», och om hennes inträde i ett rum:
»Elle entra lente, taciturne. Avec elle viut le brisement de U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
