Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturalism och romantik.
Några reflexioner med anledning af Zolas >La Bête
Humaine».
Det är vanligen med temligen blandade känslor man lägger
ifrån sig en af Zolas digra volymer. Man kan icke neka sin
beundran för denna mäktiga fantasi, som lefver sig in i mensk*
liga och sociala organismer och med ett slags allvetenhet, om
ock endast skenbar, omfattar deras innersta och oåtkomligaste
rörelser, för denna storartade symbolik, som samlar de spridda
detaljerna till en öfverväldigande totalbild och verkar på före*
ställningen med makten af en symfoni, och för denna starka,
alltid vakna iakttagelseförmåga, som ¿t hvarje skildring skänker
klarheten och påtagligheten af handgriplig verklighet Men å
andra sidan kan man näppeligen undertrycka en känsla af
trötthet och vämjelse vid det eviga upprepandet af samma
förnimmelser — jag vill endast erinra om kålhufvudena och ostarna
i »Ventre de Paris», kammarscenerna i »Nana» och
frilufts-kärleken i »Germinal» — och vid det oändliga kvardröjandet
i »millieu’n», ofta hisklig nog, der handlingen, eljest säkert
kombinerad, är i fara att alldeles förrinna. Dessutom känner
man sig obehagligt berörd af författarens kallblodighet gent
emot sina skapelser — man kunde nästan säga offer, så illa
tilltygade äro de vanligen. Man tycker sig se en vivisektör —
sådan som den uppskrämda barmhertigheten föreställer sig
honom — sysselsatt med dissektionsknifven och utan den
ringaste känsla af att det är en lefvande varelse, som skälfver
under hans händer.
Dessa gravamina liksom åtskilliga andra, hvilka med fog
anses tynga den store författarens alster, äro, synes det mig,
i betydlig mån förmildrade att icke säga försvunna i »La Bête
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
