Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»la bête humaine», en varelse som har starkt slägttycke med
ofvannämda själlösa, dock icke fullt omedvetna eller djuriska
väsen. Men hvarken det ena eller det andra är ett foretag
som tillkommer den nyktre iakttagaren och skildraren af på*
taglig verklighet. Det är snarare den allsmäktiga fantasien och
den godtyckliga viljan hos en romantiker, som åstadkommer
ett dylikt verk.
Den tokige, men geniale Hoffman och hans Teufelselexir
kom mig i tankarne, dels emedan berättelsen äfven der rör sig
om en ättling af utsväfvande förfäder, hvilken, liksom Jaques,
måate gälda deras synder med brott och vansinne — dels med
anledning af den sällsamma dubbelpersonligheten hos Hoffmans
»broder Medardus», hvilken aldrig kommer till rätta med hvad
som är hans egentliga jag. Samma tveklyfnjng af
personligheten förefinnes hos Jaques Lantier — »la bête», som
alldeles sjelfständigt iefver sitt lif inom honom och ibland är ensam
, herre samt den andre Jaques, hvilken ibland är så godt som
försvunnen — bortblåst — borta. Detta måtte väl vara ett
fantastiskt romantiskt sakförhållande 1 — om ock, möjligen,
någon liknande förteelse förekommit i dårhusens annaler.
Hoff-mans bok är för öfrigt allt för lik en förvirrad feberdröm för
att jag skulle vilja längre fortfölja jämförelsen.
Men den märkligaste parallelen erbjuder Lytllon Bulwer.
Äfven han har nämligen i »A stränge story» företagit
experimentet att skildra »la bête humaine» — menniskan utan själ.
Såsom spiritualist fann han sig emellertid nödsakad att anställa
en formlig amputation af själen och han har dervid såsom
medel måst bruka åtskilliga magiska konster i enlighet med
de teosofiska läror, som på sista tiden gjort så mycket väsen
af sig äfven i vårt land. Som bekant är menniskan enligt
dessa läror sammansatt af icke mindre än sju principer; af
hvilka den femte ungefär motsvarar hvad som i dagligt tal
kallas själen. Dessa principer kunna afskiljas från hvarandra
— de förhålla sig till hvarandra ungefär som sju olika rockar,
påklädda samma person — och den femte principen tillika
med de tvenne högre afskiljas vid döden från de fyra lägre.
Författaren behöfde således hitta på ett medel att åstadkomma
denna skilsmessa på något annat sätt än genom döden, för
att hafva hvad han önskade — »la bête humaine», menniskan
utan menniskosjäl, men styrd af »the mental princip», en
in-lelektuel makt af samma art som djursjälen, men af långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
