Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt och hållet fridlysta. Men äfven när så är förhållandet,
spelar för staten det privata intresset en underordnad roll; han
har sina blickar alltjemt riktade på det allmänna; detta är för
honom det högsta. Till detta tager han i främsta rummet
hänsyn, när han reglerar de privata förhållandena. Ingen
opponerar sig deremot och stödd på allas bifall och under
åberopande af det allmänna intresset går staten vidare, utvidgar
sin ursprungliga befogenhet, slår mynt, reglerar mynt- och
vigtsystem, exproprierar enskild egendom, bygger fyrtorn och
hamnar, anlägger kanaler och vägar, utsänder vetenskapliga
expeditioner, inrättar museer och bibliotek, universitet och skolor,
bygger kyrkor och teatrar o. s. v. Allt detta gör han i det
allmänna intressets namn.
Hvarför skulle staten då icke kunna åtaga sig alla sådana
uppdrag, hvilkas utförande är af vigt för det allmänna intresset?
Allt hvad individen företager sig eller underlåter att göra, är
till nytta eller skada för samhället. Om individen missvårdar
sin egen ’helsa, försummar sina andliga och materiela intressen,
så skadar han sig sjelf och dermed äfven samhället, hvars
helsa beror just derpå att dess medlemmar äro friska. Det
synes derför helt naturligt, att staten för att kunna bättre
tillgodose och skydda det allmänna bestämdt föreskrifver
individerna allt hvad de böra göra och icke göra. Hvarför skulle
icke staten kunna öfvertaga produktionen och blifva den
ende arbetsgifvaren, hvarför skulle han icke kunna blifva den
ende jordegaren, den ende köpmannen, den ende fabrikanten i
samhället?
Han kan det icke utan att skada sig sjelf. Af naturen
är menniskan en individ, d. v. s. en liten verld för sig, en
särskild organism, som känner sig besvärad, ifall den blir
utsatt från tvång. Historiskt betraktad är menniskan en inveck*
lad organism, på hvilken tre eller fyra religioner, fem eller sex
civilisationer, 30 seklers andligt framåtskridande tryckt sin
prägel. Äfven som sådan är friheten hennes mest trängande
be-hof. Ju mera civilisationen skrider framåt, desto mera
egendomlig och invecklad blir hon, desto mera utvecklar sig hos
henne motviljan mot allt tvång och all enformighet. För
närvarande är hon en i sitt slag allenastående växt, ett träd, som
blott vill frambringa sina egna frukter och som lider, ifall man
kvistar af grenarne eller på annat sätt stympar det. Hennes
förnämsta intresse går ut på att tåla så litet tvång som möj*
ligt. Har hon en gång genom upprättandet af staten pålagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
