Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kom, och räds ej ensamheten,
veke son af stadens vimmel —
kom hit nt till ostördt jubel,
omängd luft och oskymd himmel!
(A. T. Gellerstedt, Dikter. Ny Samling.
Sthlm 81, b. 71).
Vill i fred du lida:
hjorten flyr med stungen sida
in i Btiglöst snår att kvida.
(= ftjreg.; s. 118).
och drömt i skogarnes hel dagsfrid.
(Ola Hansson, »Vandring» i Dikter.
Sthlm 84, s. 98).
Och skogen står der, tyst och allvarsam,
en bunden verld, som klagar och fördömer —
(Tor Hedberg, Prinsessan i den sofvande skogen.
Ny 111. T. N:o 5, 1886).
Hur mörk och dyster den höga skogen där bakom, som
ett mollackord i en smekande, melodiös sonat — —
(Halvor Grip, Rolf Frese och andra berätt
Ups. 83, s. 76),
Laengere oppe i lierne står furuskoven, tung og dremmende.
— Velkommen hidop til skovensomhedens hvile!
(Axel Hagemann. Altens lakseelv &c.,
Kr.a 89, s. 20).
»Jeg gad vidst», laenger kom hun ikke, men saa med
straa-lende Blikke op i det granne Lov.
»Hvad gad du vidst, min Hjaerte?*
»Jo, om Skovluft intet kan giore kloge Folk galne».
— holdt ved med at labe laengere og laengere ind i det
allertykkeste og tsetteBte–aa, jeg blev saa beklemt og
ulykkelig, og for hver en Gren, der knaged’, foer det i mig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
