- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
675

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt hade förändrat sig, allas intresse var taget i anspråk för
den nya byn; alla jublade och tillbragte aftonen i extas.

Man allt spm hittills händt var naturligtvis en småsak.
Det återstod oss att eröfra och segra - - och det var just
det svåraste problemet. Historien om föregående
»upptäckter» talade ett tydligt språk, att ingen enda af dessa hade
aflupit utan försök från de upptäcktes sida* att fly undan
och dölja sig bland bergen, lemnande hus och hem i sticket
vid tColumbi» första ankomst. Traditionerna och
handlin-garne i arkivet visade tydligt, att »skälmarne* alltid voro
vaksamme och på sin vakt Ja, det saknades ej exempel
på, att de varit beväpnade med störar och små bössor. Med
ett ord, då den första hänförelsen var öfver, uppfyldes våra
sinnen af en viss oro. Byn upptäcktes eller rättare
förråddes egentligen af en landsstrykare, som sasiedatelen hade
gripit för inbrottsstöld. För en viss belöning och
hufvud-sakligen mot löfte om undseende upptäckte denne
hemligheten för honom, Han hade nämligen af en ren händelse
träffat på byn, då han en gång ströfvade omkring i skogeu.
Vi vände oss till honom och yppade för honom våra
betänkligheter, men då han togs i förhör, meddelade han oss
ingenting lugnande. tSkälmarne» voro mycket vilda. Hans
tillfälliga sammanträffande med dem hade nära nog kostat
honom lifvet. Flere ville döda honom, emedan de fruktade
förräderi, och han räddades endast genom de äldres
mellan-komst. Han måste emellertid svära vid korset att alltid
stanna hos dem.

— Hvarför gick du då från dem? frågade vi
enstämmigt.

— Emedan de äro »tölpar».

— Hur så? frågade vi förvånade.

— Tölpar, säger jag Er! Ett förbannadt lif föra de;
inga festligheter, inga cigarrer eller sådant, intet vin. — Ja,
de ha ej ens en idé om sådana saker. T. o. m. deras
forfäder hade ingen aning derom. Inga nöjen! Låter man
vid samtal undslippa sig ett förfluget ord, anses det som en
synd. Förbannadt tråkigt!

— Kanske får man svälta där? frågade sekreteraren.
(Han var alltid hungrig.)

— Hvad för något? svälta där! Ah nej, der fins
tillräckligt af allting, säd, all slags fogel, fisk, boskap. Alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free