Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadens fall och anabaptisternas undergång. Liksom i nästan alla
Hamerliog8 arbeten är diktens filosofiska tanke inklädd i en
färg-prunkande, skimrande drägt. Det är den tragiska striden mellan
sträfvandet efter det ädla och rena och sträfvandet efter lifvets
fröjder och lycka som utgör diktens ämne ooh åskådliggöres i
Sionskonungens äkta mänskliga dubbelnatur.
I profeten Matthisson, bagaren från Harlem, och hans
hustru, zigenerskan Divara, framträda dessa båda sidor af
mänsko-naturen, asketisk sedlighet och qjutningslysten sinlighet, såsom
dess goda och onda genius. Den förre omstörtar den skrifna
lagen, icke endast den romerska kyrkans utan också den luterska
bibeltrons, för att i dess ställe sätta den oskrifna lagen, den
inre upplysningens Btämma — den senare omstörtar icke blott
den skrifna utan äfven den oskrifna lagen för att i dess ställe
sätta den otyglade begärelsen på tronen. Den förre följes af de
allvarsamme puritanske män, som eftersträfva en frihet som qjälf
gifver sig lagar, den senare af sönerna af vandringsfolket, som
eftersträfva dess skenbild, anarkiens godtycke. Hos Jan, skalden
och den kringvandrande skådespelaren, finnas båda egenskaperna,
riktningen mot det sedliga och det sinnliga, förenade liksom de
båda partieroa i det belägrade Munster. Hans ideal att »förena
dygd och njutning» gör honom värdig att vara konung i det nya
Sion, »fridens och lyckans rike, där det rätta aldrig skiner sig
från det sköna och det sköna aldrig från det rätta». Efter
profeten Matthissons död hemfaller stadens borgerskap snart nog åt
Divaras och hennes anhangs frestelser, för hvilka slutligen Jan
äfven dukar under, och under vild orgie af nästan hela
borger-skapet eröfras staden efter ett förtvifladt motstånd af de fl
äkta »sioniter», hvilka blifvit sina grundsatser trogne.
Jans gestalt är i hög grad idealiserad och Hamerling
af-viker ofta betydligt från den historiska sanningen. En bekant
kritiker, Dr Wagner, säger: Hamerlings genius är i slägt med
Miohel Angelos. Hans lifselement är det väldiga, mäktiga; med
fast hand tecknar han konturer af öfvermänsklig storlek.
Allvar i högre grad än behag bestämmer hans skapelser, som hafVa
en monumental karaktär. Vida mera utprägladt än i »Ahasverus»
framträda dessa egendomliga drag i «König von Sion». Hftr
som där träder det personliga hos hjälten i viss mån tillbaka
såsom en bisak, det rent individuelt mänskliga hos honom
försvinner, han framträder såsom en tidsströmnings potenserade
prototyp, såsom personifikation af en kämpande andlig princip.
Det är egentligen icke hlod, det är ideer som pulsera i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
