Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*den del via miserabel, såsom i menuetten och finalen till
Jupiter-symfonien. Med andra hälften af denna Mozarts största
symfoni hade hr Neruda bort utlysa flera repetitioner, förra hälften
gick däremot korrekt och dessutom ställvis med mycken finhet
och nyansrikedom, en frukt af hr Nerudas goda musiksinne.
Den storartade, pâ en gång djupt lärda och allmänt fattliga
snilleskapelsen gjorde på publiken det mest imponerande
intryck.
Till inleduingsnummer hade hr Neruda valt Gades förut
hörda Michel-Aogelo-ouvertur. Gade är en stor talang, men
en talang, och af utländska talangarbeten bör endast gräddan
finna vägen till hofkapellets program. Såväl den danske
veteranens OssianB- som Hamlet ouvertur står framför den
ifrågavarande, hvars blida meiodik och gemytliga skaplynne tämligen
artificielt stundom morskas upp med orkesterbuller och stora
ackorder, som äro ämnade att försinliga ett ämne, som ligger
den danske kompositörens Musa så främmande sora möjligt.
Utförandet var godt. Till slutnummer gåfvos diverse prof på
hr Nerudas egen kompositörstalang. Hussitersången föreföll
däraf mest lyckad, trots themats mera ungerska än böhmiska
lokalfarg. De andra styckena i vanlig pikant ungersk stil
egde ej Brahms’ genialitet eller folkmusikens ursprungliga poesi,
men voro spirituelt arrangerade och skulle gjort bättre effekt
om de varit mer koncentrerade, detta senare ett commune
malörn i hr N:s tondiktning, hvaraf spår fanns till och med i
den annars så intagande lilla nocturne för stråkorkester,
hvar-med hr N. gaf prof på sitt redan i Berceuse Slave visade
mästerskap i stämningsminiatyren. Detta delikata stycke, där
särdeles violoncellpartiet var präktigt skrifvet, fick ett hårfiut
och ädelt utförande under kompositörens känsliga ledning,
applåderades, bisserades o. s. v. Salongen var ej fullsatt, men
belåtenheten allmän.
En ung norsk baritonist, hr Arvesclwu, har på en konsert i
Berns Salong låtit höra en mindre vanlig basbariton, af högsta
möjliga omfång och med en i mellanregistret sonor och
metallisk timbre. Höjd och djup voro ännu okultiverado, särdeles
det förra, där tonen blef töcknig och slant. Föredraget var
redbart men torrt, tycktes bäst hemma i den kyrkliga stilen,
mindre däremot i den dramatiska, hvarpå Czarens aria i
Meyer-bers opera var ett bevis. Les rameaux, af Faure, gafs med
fortjenst, annars var konsertgifvarens romanssång föga hörvärd.
Biträde lemnades af fröken Petrini med en ful aria af Doni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
