Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet i säng och spel samt den flärdlöst manliga grundtonen
i framställningen göra det präktiga partiet hardt när till den
förträfflige sängarens allra bästa, hvilket i sanning vill säga
mycket Frk. K. har sitt bravurparti i gossfacket som Jemmy,
hvars heroiska tirader hon framslungar med mycken kläm och
där for öfrigt endast minnet af Charlotte Strandbergs illusoriske
schweizergosse torde verka hämmande vid uppskattandet af den
unga sångerskans fortjänster.
Fru W. Strandberg, aom äfven varit en med skäl
applä-derad Jemmy, hade nu som svärmodem Charlotte före henne
öfvergått till Jemroys mor, den beskedliga fru Hedvig, der hon
med sin säkra aktristalang och musikaliska säng gjorde en
mycket god figur trots stämmans aftagande, väl icke i styrka, som
tvärtom tyckes ökad, utan i smekande välljud, ett årens verk,
som äfven de största sångerskor måste underkasta sig.
Hr Lundmark förtjänar loford både for att han åtagit sig
Ruodis lilla parti, hvarigenom han visar sig sätta konsten
of-vanom konstnärsfåfangan, och äfvenså for det lyckade sätt,
hvarpå han löser sin uppgift, det ar: sjunger sin barcarola, der
hans falsett icke illa kniper sitt höga C.
Ett annat väl utfördt biparti är Leutholds, hvars vackra
dramatiska recitativ t. o. m. lockat en Arlbergs förmåga. Hr
Qrafströms röst kom ovanligt väl fram häruti och gjorde jemte
föredraget« och spelets sanning en uteslutande god verkan.
Äfven hr Rundberg lyckades få fram några starka och klara toner
som Kudolph, ställande hans tenor i ovanligt fördelaktig dager.
Han spelade som alltid berömligt. Deremot gjorde hr
Lom-berg slät effekt som Gessler, der hr Edberg troligen varit att
föredraga. Hr Lombergs talang ligger mer åt
jeune-premier-hållet och hans röst likaså, som bättre passar älskogscavatinor
än tyrannrecitativ.
Baspartien gåfvos af hrr Strömberg och Seller gr en, begge
lyckade, med undantag af den senares intonation och
gestikula-tion, hvilka täflade med hvarann i pungande hållningslöshet.
Operan var denna gång klanderfritt inöfvad, endast bristen
på flera och bättre stämmor gjorde sig stundom pinsamt
gällande, enkannerligen i manskörerna. Orkesterns
ackompagne-ment var lofvärdt, utom i allegro tid måtten, då det gamla
doms-basunandet gerna ville slå ihjel duett-, terzett- och kör-sluten.
Regien var något bättre än feista gången operan
framfördes, men erbjöd också nu svaga punkter. Så t. ex. bör
tablåridå fallas efter den stora trions slut, så att icke ena hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
