Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af 8amman8väijningBplat8en befinnes vara den plats nära
Gess-lers läger, der prinsessan nyss förut upptradt, och den andra
underbart att säga något helt annat, sedan en del af skogen
efter ätskilliga ryckningar flugit till vädeis inför den tåligt
väntande publikens ögon. Gesslers fallande bör äfven anordnas
på ett mer tydligt och effektfullt sätt än nu, då denna pjesens
hufvudhandling framställas så otydligt och illa, att den undgår
en del af publiken, som ej vet hemul för den efterföljande
triumfhymnen.
Dessa våra reservationer till trots, anse vi oss dock kunna
inrangera denna repris af Rossinis bjeltedikt bland de allra
basta, som vår k. svenska opera någonsin lemnat.
Vårens repris af Figaros bröllop, dålig i åminnelse, har
något reparerats af höstens. Särskildt har nu samförståndet
mellan kör och orkester blifvit något bättre, hvilket dock blott
till ringa del kan sägas om orkesterns spel i och för sig, som
tarfvat långt mer öfning än som deråt beståtts. Hofkapellet
består icke mer af den säkra, stamtrupp erfarna musici, som
höjt orkesterns rang till Europas förnämligaste orkestras, utan
den utgöres numera af tämligen betoregena element, hvilkas
beskaffenhet både i tekniskt och disciplinärt hänseende
nödvändiggör ett långt ifrigare arbete än k. hofkapellet hittills behöft
underkasta sig. I hög grad märkes detta vid framförandet af
en orkestermusik, så fin, graciös, genomskinlig och delikat som
Mozarts till Figaros bröllop. Långt flera orkesterrepitioner än
hittills alltså, såvida ej Meissnerska kapellet skall nämnas som
Sveriges förnämsta!
Titelrolen i den förtjusande operan var nu anförtrodd åt
debutanten hr Edberg, som i denna fruktansvärdt svåra
uppgift redde sig med försvarlig lycka. Han sjöng ganska rent
och spelade ganska snällt, men någon Figaro var han lika litet
som föregångaren, hvilkens kompletta dålighet tjenade hr E.
till bakgrund. Figaro är minst af allt en debutantuppgift.
Den fordrar en mjuk, skolad röst, betydlig teknisk färdighet,
en glad, intelligent naturel, smidig och ledig, ett mångsidigt,
snabbt och tydligt komedispel med hurtighet, slughet, ironi och
sydländsk glöd i väl afvägd blandning. Hr E. synes oss mera
passa seriösa basroler, både den massiva sången och det tunga
i spel och figur. Utan tvifvel borde för operans skull en mer
rutinerad sångare vid reprisen användts för rollen, hr
Seller-gren t. ex. Liksom möjligen hr Lomberg för Grefvens rol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
