Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänseende, ocb den senare kunde fullt mäta sig med honom
i dramatiskt. Beundran for det utländska har väl nu som,
förr spelat våra kritici ett spratt, då de förklarat hr Bottero
i denna rol utan make. — Hr ödmann sjöng Wilhelm båttre
än hr Lundmark, men den senare spelar rolen bättre,
åtminstone de gladare sidorna, och fru Edlings Mignon var
förträffligare än någonsin, en prestation utan like f. n. i Paris och
Wien. Men fröken Karlsohns Philine lemnar mycket att
önska trots den lediga strupfardigheten, och hr Rundberga Laértes
är en mycket litet spirituel framställning. Något bättre var
hr Henriksons Fredrik, trots dess genomgående simpelhet och
en alldeles omotiverad, skäligen obehaglig nasaltons-lyx.
Orkestern spelade bättre än vid senaste reprisen och operan i sin
helhet gick bättre än på flera år.
Efter dessa tvenne pére-noble-typer, Silva (Ernani) och
Lothario (Mignon), föll det hr Bottero in att visa sig för
om-vexlings skull som sjelfva — uhf Detta är ett farligt infall
på en operascen, som egt verldens förnämsta Mefisto på sina
tiljor under en tid af mer än två decennier. Anders Willman
blef också långt ifrån fördunklad af Osvaldo Bottero, hvilkens
förträfflighet som operasångare egentligen först af Stockholms
välvilliga, mot utländingar artiga recensenter stälts på en ea
öfvermåttan hög piedestal. Emellertid hade hr B. äfven i
Faust mycket att bjuda sina åhörare på och fördunklade
naturligtvis totalt de unga elever, som på senare tider tillåtits
pröfva sina vingar i det mäktiga partiet.
I första akten anmärkte man några onödiga ytliga
operagester, men annarB hade gester och mimik mening och motiv,
dessa saker som så ofta negligeras af en operist. Själaköpet
utfördes med mycken savoir faire, helt olika den otydlighet,
som på senare tider visats i partiet. Röstens sträfhet blef
här ett plus i karaktäristiken, vibratot var klokt reduceradt.
Entrén i andra akten var dråplig med satan som direkt från
hemorten, uppskjutande under den sjungande Branders kropp.
Guldrondot erhöll mycken demonisk eld och gafs med ett
mar-cato af yppersta effekt. Spåfraserna utfördes med olika
nyansering, särdeles harangen till Siebel med kostlig hjertnupen
ironi: Posso dir che scritto veggo qui, un fior non tocherai.
che oppassir non vedrai, lo vuole il destino. ,
Läderlappsflykten inför de höjda svärdskorsen gafs bÅde
hemskt och lustigt, man såg ormen kröka sig i myrornas stack.
Mer hat grodde dock i Willmans: Vi träffas än en gång, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
