- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
709

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är turen hos mig. Ci rivedremo ancor etc. togs litet for
resig-neradt Åfvenså låg det mer spets i Willmans »af miu tjenst
jag behaget bättre vet» än i Botteros något matta: Kon vorrei
darvi si trista idea. C- d u r bes värj el sen i tredje akten gaf hr
B. under bengalisk belysning, som knappt behofdes vid ett så
glödgadt föredrag. Slutfallet gafs dock af Willman långt mer
tragiskt imposant. Serenaden gafs med vederbörlig elakhet,
hånande bräkande slutfall o. s. v. Spelet före och under
ter-zetten var ytterst vaket och intressant. I femte akten var
slutscenens ormplastik exemplari sk.

I sin helhet förtjenar typen att studeras af våra sångare.
Det var en mycket god den onde, om ock ej af allra främsta
slag. Det är skada att en så framstående aktör ej skall vara
bättre, sångare. D. v. s. i detta fall ej ega en tacksammare
röst. Men hr Bottero gör allt hvad han kan och han kan
ganska mycket, detta i motsats mot många svenska basister,
som ha ypperliga instrument af naturen men medelmåttig
intelligens och dålig skola.

Fröken Petrini stod liksom hr Bottero som gäst å
programmet. Hm! Ingen skam att bjuda till.*

Emellertid vore det allt för elakt att bedöma fröken
Pe-trinis Gretchen ur annan synpunkt än den på alla områden
trefvande unga dilettantens. Fröken P. bör som dilettant ha
loford för sitt spel, det var så väl inlärdt att det ofta verkade
uatur. Flere poser voro både vackra och motiverade, om än
någon gång det tablåmessiga fick tribut. Utseendet var
ungdomligt och ganska täckt, särdeles när rampen ej närmades för
tätt. Sången hade flere svagheter. Frk. P. hade uppfattat
det hela för ytligt. Hon fraserade nätt, men matt, flere
vigtiga ställen fingo en nästan blaseradt nonchalant tolkniug,
såsom flerestädes i tredje akten, där den uppgående passagen till
C3 bör tagas marcato, ja stmtaio, ej så ytligt och lätt som
nu, liknande en vanlig meningslös koloraturfras. I allmänhet
märkte man att frk. P:s både röst och sång icke blifvit
utbildade för högdramatiska partier. Hon har
koloratursångerskans sätt att bilda frasen, att ange höga toner och framställa
en nedgående passage, såsom i bönen, der slutfallet togs nästan
halft staccato, en gruflig oformlighet, som emellertid öfverens-

* 1 detta sammanhang må beklagas att den evigt fördömliga
influensan nekat vår operapublik nöjet att förnya bekantskapen med fru Bottero,
hvilken som Gina Sommelius lämnat så godt minne efter sig, särskild t
i op. Faust, hennes första debut, våren 1879.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0683.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free