Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det burleska, men ingrep allt för litet i repertoaren för att der
na kanna störande inverka. Nygren afgaf de bästa löften för
tvä år sedan. Hans Mefisto var en öfverraskande god studie.
Men han höll dessvärre icke hvad ban lofvade. Rösten, i sig
sjelf temligen h&rd och torr, blef allt mera klanglös, vare sig
på grand af en missriktad sångmetod eller af andra orsaker.
De nya uppgifter han framstälde voro heller icke tillräckligt
genomarbetade i dramatiskt hänseende. Derför saknas han nu
icke heller, kanske möjligen Bom Mefisto men det är också allt.
Hr Linden var en god scenisk aq visi tion. Han egde en viss
hardiesse som aldrig svek, en naturlig soenisk fallenhet som
lyckligt förde honom öfver hinder som för andra sångare med hans
röstbegåfning helt säkert hade varit oöfverstigliga. Man erinre
sig t. ex hans Don Juan och i all synnerhet hans Nevers —
uppgifter som framstäldes med en öfverraskande god hållning!
Men någon operaartist var icke hr Linden. Dertill var rösten
för obetydlig, gehöret för litet utbildadt och den musikaliska
nnderbygnaden alldeles för otillräcklig. Hans rätta fölt är
operetten. Till operaartist passade hr Linden icke, hvarken på
scenen — eller utom densamma.
Fröken Jungstedt var väl obestridligen den mest begåfvade
af de nu afgångne. Få hafva gjort en så snabb karrier som
hon. Rnapt hade hon debuterat förrän hon var »varm i kläderna».
Den ena rolen aflöste den andra på hennes repertoar. Än var
hon en fransk sprätt (»Mignon»), än en suverän egyptisk
konungadotter (»Aida»), än en lefnadslustig tysk student (»Hoffmanns
sagor»), än gamla fru Hedvig (»Tell»), ena qvällen sjöng hon
Leonora så riktigt genomtragiskt som det vederborde, andra
qvällen hade hon förvandlat sig till den lille tjufpojken Cherubin,
och födande afton hade hon kanske att utföra Emilies dystra
rol i »Othello» för att derefter skalkas som Nancy (»Martha»).
Äfvea i bondkomiken fick hon pröfva sina krafter och hon var
verkligen öfvermåttan dråplig som Stina, Sven Erssons pratsjuka
piga, en prestation som riktigt sprakade af »bondhumor». Och
det var svårt att hålla sig för skratt när hon i första akten
slog händerna i knäet och »bräkte»: »Ja, herre jesta för detta
Stöckhölml De’ fins fälle bra granne gärdsgålar der oppe,
mamsell Lotte?»
Ja, många flere uppgifter framstälde fröken Jungstedt på
vår operascen.
Vi erinra om hennes formpräktiga — nytt ord! —
Benjamin (»Josef i Egypten»), hennes värdiga Bergadrottning (»Den
Ur Dagens Krönika. X. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
