- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
726

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lingsmöjlighet, så att man icke ständigt behöfVer upprepa vanans
nötta lexa med afoeende på de senaie, när mau frigjort sig med
afdeende på de förra.

Gärna m& emellertid medgifvas både att en dylik brist, som
den nu påpekade, verkar väsentligen mindre störande i dramat äo
i novellen och att risken är större och utrymmet mindre för ett
experimenterande af teaterförfattaren än af novellisten.

»Hårda sinnen» har af både publik och kritik i Stockholm
mottagits synnerligen välvilligt och kan helt säkert påräkna ett
långt lif å scenen. Till framgången bidrog naturligen det goda
utförande, som på vår främsta scen kom dramat till del, men det
är ju en ofta gjord iakttagelse, att äfven scener med ringare
krafter ofta i dylika folklifsbilder lycka9 förvånande väl.
Skådespel-arne hafva här uppgifter, de där lämna tillfällen till användande
af gjorda iakttagelser och skärpande af själfkontrollen i vida
högre grad än vid återgifvande af figurerna i de vanliga importvarorna.

Moln, komedi i tre akter af K. Michaelson, uppförd första
gången å Dramatiska teatern den 27 oktober 1890.

Efter fjorton dagar hade Dramatiska teatern redan sin andra
större nyhet fferdig. Den utgör i både ämne och behandlingssätt
en motsats till herr Hedbergs drama. Författaren har bildat sig
efter de franska dramaturger, som än i dag beherska äfven de
nordiska scenerna, och hans konst bär denna franska prägel — till
godo och till ondo. Ën spirituell konversation är däri
hufvud-saken, karaktärsteckningen kommer i andra rummet, medan själfva
handlingen nästan ter sig som en bisak, hvilken är till för att

— gifva samtalsämnen.

Det är historien om en förlofning, grundad på verklig <Jjup
kärlek å ena sidan och ett tillffclligt tycke å den andra.
Fästmannen, den noble och intelligente diplomaten Rosencreutz,
kämpar så länge som möjligt för att tillvinna sig det oklara
kvinnohjärta, som å den eller den balen fylts af hans bild, men i hvilket
de . vanliga herskarne, ridhästen Tom och löjtnanten Wärn, snart
ånyo installera sig. Denna kamp mognar efterhand fkstmön-bamet
till kvinna, hon inser att det är Wärn hon älekar och diplomaten
drar sig diskret tillbaka.

Såsom man finner är handlingen rätt obetydlig för en
tre-akts komedi. Det är därför allena den spirituella dialogen, som
räddar dramat å scenen. Denna är ock synnerligen förträfflig,
uddigheten förefaller rätt naturlig och på sin höjd ett par gånger
har man känslan af att »det talas som i en bok.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free