- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
733

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilka drag bilden får då vattnet är klart eller grumligt, då
det är rinnande eller stillastående, då det är grundt eller djupt.
Omgifningen finnes for honom till, egentligen blott for så vidt
den bryter sig mot »jaget», af detta påverkas eller själf
påverkar detta. Den tecknas kärft och nästan uteslutande från
den sida som omedelbart träder i relation till berättelsens
hufvud-foremål. Och detta hufvudforemål är oss väl bekant. Det är
den i hemmet, i skolan, vid universitetet uppvuxne »Johan»,
hvil ken som unge herr Falk kom ut i det brokiga världsvimlet,
hade sina hamletstunder under »Sömngångarnätter», som »Mäster
Olof» kastade sig i frihetskampen. Vi känua honom som
»Fadern» gentemot kvinnofrågan, som kastaristokraten gentemot
»tschandala» och nu senast som fiakeriintendenten därute »i
hafsbandet».

Denne alltjämt återkommande hufvudperson är icke, som
Chicots »notarie» generelt, utan skarpt individuelt tecknad,
öfverallt framträder bilden af samme hopbitet slutne, demoniskt
misstänksamme, skarpsinnigt kombinerande, nervöst känslige man,
som, ensam midt i världsvimlet, febrilt slår io på skilda banor
och i ständigt ny gestalt ändå alltid är den gamle. Det är hans
styrka, att han hämtar frigörelsens kraftansats inom sig själf,
men det är hans svaghet, att han icke kan förlägga kraft
ansträngningens mål utanför sig själf. Frigjord från allt slags
slentrian och tradition, framkonstruerar sålunda fiekeriintendenten,
ensam på sin soffa, ur egua själfständiga tankekombinationer
sina vidsträckta dristiga reformplaner; men han gör det icke
for denna fiskarebefolknings skull hvilken han föraktar, med
hvilken han står på fiendtlig fot, ja, hvars existensberättigande
han till och med drager i tvifvelsmål. Han gör det af
ärelystnad, men själfva ärelystnaden är honom endast en tillfällig
afledningsmotor. Så blir också kvinnokärleken, eller rättare
sagdt sträfvandet att vinna, under sig kufva ett kvinnohjärta;
det är ett psykologiskt problem, som sysselsätter hans
kom-binationsgåfva. Han ledsuar därvid och bryter förbindelsen,
då den verkar bindande på hans egna tycken och vanor.

Han har blicken stadigt riktad på sig själf.
Omgifningen fins för honom endast till, för så vidt han införlifvar den
i sitt eget jag, och då omfattas den med liflligt intresse. I
annat fall är den ett fiendtligt element, som skall brytas och
kufvas. Men om den då icke låter sig bryta och kufva —
ja, då är världen för honom upp- och nedvänd, då mister han
sin själs fäste, förfaller i apati eller råkar i en förståndsför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0707.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free