Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna väg för att ej behöfva passera den af vakter
upp-fylda byn. Deras beräkning var riktig, — i bergsklyftan
var det lätt att gömma sig, oeh på andra sidan klipporna
vidtog den djupa skogen. De behöfde endast klättra fram
ett par werst, gå öfver klipporna — och fördjupa sig i den
täta ekogen, och sedan kunde man naturligtvis. .. »taga
harar för dem ! » ...
Här gälde det att icke spara sina krafter.
Det var omöjligt att rida genom klyftan, och vi sprungo
derför af alla krafter, sa att vi pä allvar blefvo trötta.
Klyftor, klippor, stenflisor och småstenar belogo oss omsider all
lust att förfölja. Vi måste därtill klättra upp för en
nästan lodrät klippvägg, emedan vi ej kunde finna någon
omväg. Naturligtvis blefvo i synnerhet damerna trötta.
Maria Iwanowna andades tungt; hon hängde fast vid min arm
och kunde knappt stå på fötterna . . . Hon drog oss redan
alla tillbaka . . .
— Där äro de ! ljöd plötsligen en bekant röst.. . Hitåt,
mina herrar!
Detta glada tillrop förjagade genast vår trötthet och
fördubblade våra krafter. Vi blefvo med ens starka.
När vi arbetat oss ut ur busksnåren sågo vi
Poklew-skijs strålande ansigte.
— Där, där, där! — ropade han med stark stämma,
hoppade omkring af förtjusning och pekade med handen.
Alldeles framfor oss, dit han pekade, syntes en gestalt.
Men vi kunde ännu icke riktigt urskilja den.
— Jak Boga kocham! — utropade Poklewskij och slog
sig för bröstet, då han märkte vårt tvifvel — Jak Boga
kocham, det är han!
Vi skyndade till. Framför oss gick verkligen någon
vacklande och stapplande . .. Men han gick och sprang icke,
~ såsom man skulle trott. Den öfverhängande faran borde
dock hafva ingjutit mod och krafter hos den tröttaste . . .
Just detta af kylde vår ifver och hejdade oss . .. Hvad var
då på farde? Hvem kunde det vara?. . . Vi ropade »halt!»
... men vandraren vände sig ej ens om.
— Nå, hvad sa’ jag? frågade Proklewskij, då gestalten
visade eig tydligare, sedan vi sprungit fram litet. Vi måste
till hans oändliga glädje tillstå, att han hade rätt...
Framför oss rörde sig verkligen Prow’s gestalt. Men hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
