- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
744

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gick han så makligt och lugnt och icke sprang?... Vi
gjorde stora ögon af förvåning.

Poklewskij var nära att störta ned... Alldeles framfor
våra fötter låg en afgrund . .. Ett omätligt djup, omkring
två famnar bredt, skilde vår klippa från den, på hvilken
den gamle skred fram. Hans gåtlika likgiltighet fann sin
förklaring.

Vår sak syntes förlorad.

VI.

— Undsluppen! skrek isprawniken andfådd och nästan
gråtande, i det han sprang fram till randen.

— En skön dessert! — ropade sasiedatelen och slog
sig i fortviflan på höfterna.

Damerna voro olustiga. Våra följeslagare stodo
obeslutsamma här och där och väntade på vätt befallningar.
Endast Poklewskij sprang uppretad omkring och sökte efter
en passage.

— Det finnes ingen! — ropade han förgrymmad.
Skälmen har tagit vägen genom klyftan och klättrat upp
därifrån. Vi måste gå en omväg.

Men att gå en omväg var det samma som att gå
tillbaka. Att stiga ned i afgrunden från vår klippa och
därifrån klättra upp på andra sidan var omöjligt, emedan
stup-ningarne voro nästan lodräta.

Vi voro i förtviflan och visste icke hvad vi skulle
företaga oss. Att gå tillbaka, när den gamle hade endast
ett hundratal steg till skogen — syntes tokigt. Icke desto
mindre skyndade sasiedatelen, fiskalen och manskapet
tillbaka för att söka en omväg genom klyftan.

— Ah! gnisslade Poklewskij, i det han kastade sin
keppi på marken och lade sig själf därpå.

Isprawniken stampade i jorden. Vi kunde icke <5 fram
ett ord . . . Våra bekymmer voro förfarliga.

Till vår förvåning stannade gubben plötsligen och satte
sig. Han var ögonskenligen mycket uppskakad och kände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free