Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den fjerde sidan, till venster — en klyfta, en nästan
säker död . .. Skulle det vara möjligt att han skulle försöka
den utvägen?... Ja, han vände sig verkligen dit!...
— Du undkommer icke! ropade isprawniken
skrattande. Men han vände sig icke ens om. Han gick rakt
fram, lika afmätt, lugnt och tungt som förut, utan att gifva
akt på våra tillrop. Men då han kommit fram till randen
och kastat en blick nedåt, stannade han plötsligen.
Den gamle tog ett steg tillbaka och såg sig om åt alla
sidor. I vester strålade solens rödglödande klot; hon värmde
icke mera, men hon färgade molnen, skogen, klipporna och
honom purpurröd . . . hans långa, hvita skägg syntes nästan
rosenfärgadt. Några sekunder såg gubben mot solen, men
med ens vände han sig mot öster, korsade sig allvarsamt
en, två, tre gånger, hvarje gång med en bugning. Under
den rådande stillheten förnam man redan tydligt de från
skogen uppklättrandes steg. Den gamle stod där allt jemt
lika orörlig och lyssnande; det såg nästan ut som om han
bad. Han tycktes ganska lugnt invänta sina förföljare ...
Men hvad kunde han väl tänka göra? . . .
Man klättrade redan upp på klippan.. . Den gamle
störtade sig raskt till marken.
Med sina långa, magra händer grep han om grenarne
på de talrikt växande småväxterna och gled ned i
afgrun-den.. . Han hängde fast med händerna och började med den
högra foten söka ett utsprång i klippväggen. Han fann ett
och började därpå röra på den venstra foten. Efter några
ögonblick fick äfven denna fot faste. Då släppte den gamle
sitt tag med den venstra handen och höll sig fortfarande
kvar i grenarne med den högra. Stödjande sig mot en sten
gled han längre ned och sökte med fotterna efter ett nytt
fotfäste. Vi sågo huru hans fotter krampaktigt rörde sig . ..
Han gungade helt och hållet, blott en hvit punkt, — den
hand, med hvilken han höll sig fast, förblef orörlig ...
Men plötsligen försvann den, och innan damerna hunno
skrika till, förnummo vi ett doft ljud vid klippans fot.
— Nå, hur är det?! — ropade Maria Iwanowna till
läkaren, när denne hunnit upp på klippan och lutade sig fram
öfver stället.
— En kot-t-le-t-t! . ..
Läkaren skämtade som vanligt, men han hade rätt. Den
gamle Prow hade krossat sig i fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
