Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundra alnar långt och femtio alnar bredt och trettio alnar
högt och en tvärhand dertill.
Ja tiden är sedlig och den är dervid i sin fulla rätt.
Men den visar äfven anlag att bli fanatisk, aldrig har
pre-dikogåfvan varit så i öfning som i dessa dagar, och ehuru
det alltsamman går ut på ädla syften — kärlek,
broderlighet, altruism o. s. v. — förefaller det mig som
hätskheten endast vore i stigande. Man predikar om kärlek tills
man blir het och arg, man slår hvarandra i hufvudet med
kärlek och broderlighet — man hjelper och upprättar
hvarandra i kärlek med sådant nit att man håller på att strypa
hvarandra. Man är så kärleksfull i ord och gerning att
man alldeles glömmer att vara det i själ och sinne, och det
är ändå det försonliga vänliga sinnelaget, som verkar
försonande men skor emellan.
I en sådan tid är man i starkt behof af humor, ty
humor försonar menniskorna — den är en yttring af den
medfödda kärleken, som icke behöfver predikas utan är
tillstädes ändå hos rättfärdige och orättfärdige. Den är de
pu-blikaners och syndares evangelium — den uppställer intet
sedlighetsideal — den tillåter menniskorna att vara sådana
de äro — den kostar inga offer och ingen kamp — den
är i full enlighet med våra böjelser, men den lär oss att
hålla af och finna nöje och behag i hvarandra, den förenar
oss i löjets brödraskap, der ingen är god och ingen ond,
ingen har rätt och ingen har orätt.
Detta är ju en »farlig indifferentismus»! Ja visst är
det så, men inte annat än jag kan finna är kärleken sådan
den beskrifves af Paulus en lika farlig indifferentismus.
Kärleken är tålig och mild, säger han — så är humorn
ock, ty den såras icke af det som är fult och stötande, den
söker upp de förkomna och eländiga och visar att de äro
värda intresse — kärleken vredgas icke, dömmer icke —
ej heller humorn — kärleken förlåter allting — så ock
humorn — kärleken är ödmjuk — det är humorn ock, ty
humorn kommer menniskorna att skratta åt sig sjelfva och
känna sig vara af samma bräckliga slägte allihop.
Humorn har derför rätt att vara till äfven utan den
ringaste förbindelse med sedliga tendenser — och den
verkar så mycket mer försonande ju mer den får vara sig
sjelf. Derför är det icke tillbörligt att den skall stå i
skamvrån längre. Den kan gerua flyttas litet närmare högsätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
