- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1890 /
770

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller mindre återhållen eller understödd af
folkrepresentationen, men i alla fall mäktigare än denna.

Det finnes bland ytterlighetsmännen till höger och
vänster ett icke litet parti, som mötes i samma hat och forakt
för den representativa styrelseformen. I utlandets
arbetarepartier, de må nu vara socialistiska eller icke, har denna
»anarkistiska» riktuing aldrig, sedan partierna trampat ut
barnskorna, blifvit den herskande: det år emellertid denna
riktning som man arbetar i händerna, då man slår in p&
den väg för representationens ombildning, som senast hos
oss följts. Att bondklassen icke blir den som kommer att
skörda vinst däraf, ligger i öppen dag. De enda som kanna
tankas vinna därpå äro konungamakten eller
centralmyndigheten af annat namn, där konungamakten vandrat allt kötts
väg, samt möjligen under kortare perioder de revolutionära
elementen.

Det kan ej nekas att, rent formelt taget, det är en
orättvisa, att städefna äro så mycket starkare
representerade än landsbygden — om ock endast i andra kammaren,
medan i den första stadsrepresentationen år betydelselös.
Men att på samma gång känna sig och handla såsom ett
gemensamt stånd, en klass inom samhället, och däijemte
fordra all statens makt koncentrerad i sin hand, är dock
något anspråksfullt. »Vi bönder», det är den ständiga tysta
eller uttalade refrängen och däri ligger äfven skälet till att
den formella rättvisan — lika representation för stad och
land — skulle materielt blifva höjden af orättvisa. De små
och medelstora hemmansegarne, stödda af politiska
ärelystnader från andra håll, äro en beaktansvärd faktor inom värt
politiska lif, men att ensamma vara herrar, därtill äro de
långt ifrån duglige och lämplige.

Det måste för att gjuta ett friskare lif i vår
folkrepresentation, för att gifva den en mångsidigare duglighet an
den nu besitter och framförallt för att gifva den större inre
styrka och yttre auktoritet vidtagas någon åtgärd. Så långt
torde alla kunna vara eniga. Hvad som skall göras, därom
divergera i hög grad meningarne. De drömmar en
Treffen-berg m. fl. drömma om ståndsrepresentationens härlighet
äro endast minnen från en gången tid och innehålla ingen
möjlighet för framtiden. Det finnes i själfva verket icke mera
än en möjlighet: en ändring af rösträttsgrunderna.

Utvägen är icke enbart gpd, långt därifrån. Den allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1890/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free