Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tär åt andra kammaren. Endast en sak skulle vinnas,
en sak som för riksdagsbesluten icke komme att spela
någon synnerlig roll men som för vårt politiska lif skulle
vara af stor betydelse: de åsigter, som hålla på att våxa
sig fram till styrka ute i folket, skulle äfven i
riksdagen fa några personer, som förde deras talan, som
forberedde sinnena, utredde hvad det var desse nya åsigter
inneburo, och som själfve mognade att arbeta för dem i
öfver-ensstämmelse med gifna förhållanden. I stad som pä land
skulle de dugande representanterna bibehållas, men
kotteri-herrarne och bykungarne skulle här och där strykas bort
ur rullorna. Riksdagsmännen skulle vara och känna sig
såsom representanter icke blott för en klass inom samhället,
och däraf skulle följa både gentemot folktalarne utanför
riksdagen och gentemot legeringen en styrka som den
nuvarande representationen saknar. En stor del af vår
politiska historia under senare år är upptagen af redogörelserna
för hvad man på liberalt håll plär kalla konungamaktens
öfvergrepp: administrationens inträngande såsom ensam
bestämmande på områden, där den bestämmande makten efter
vanliga grundsatser icke skulle tillkomma henne, skapandet
af en stark regeringsmakt efter tysk schablon i fullständig
motsats till den starka regeringsmakt, som England och
öfriga parlamentariska land besitta. Denna maktutvidgniog
är naturlig och oundviklig med en så beskaffad riksdag,
som vi hittills egt: den skulle däremot hos oss sakna
förutsättningar, om andra kammaren upphörde att vara en mi*
noritetsrepresentation. Den starka regeringsmakten är
visserligen icke i och för sig ett ondt, snarare tvärtom, men
den måste då hafva en annan grund för sin styrka än hos
oss hittills varit fallet. Om vi sedan 30 år icke hos oss
haft en regering med den duglighet, den förmåga af
initiativ och konsekvent uppträdande, utan hvilka en dylik stark
regering blir en parodi å la Estrupiatet i Danmark, så är
skulden säkerligen icke endast, icke ens hufvudsakligen, de
grudsatser som följts, då konungen valt sina närmaste
förtroendemän, utan i stället den brist på grundsatser, som
utmärkt vår riksdag. Om representationen haft vilia och
förmåga att i allmänhet visa den styrka och konsekvens,
hvaraf den åtminstone gifvit sig skenet i den jämmerliga
tullstriden, skulle vi icke häller i detta hänseende stått
där vi nu stå. Vi hafva och komma fortfaiande att fa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
