Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästa morgon gick Ada ut tidigare än vanligt. Hon ville
▼ara borta innan n&gon kom för att hemta henne, och innan
herr Wennman satt i parken, ty hon ville lika ogerna träffa ho*
nom ensam som träffa honom tillsammans med de andra.
Odet spelade henne emellertid ett spratt, ty i stället för
den lilla tillämnyle ineditationspromenaden blef det en tête à tête.
Herr Wennman satt nämligen redan p& sitt säte strax invid
brunnshuset, och fastän det fanns god plats pä båda sidor om
honom makade han sig åt ena kanten med en så tydlig invit,
att hon ovilkorligen måste slå sig ner och tala om hur vädret
var i går, i dag ooh hur det skulle bli i morgon, och hur man
borde plantera rädisor, meta aborrar och dansa hambopolska.
Helt hastigt kom det ett ovanligt lif i hans lilla rörliga
ansigte, och han log ett menande leende. Ada höll upp med
att rita i sanden med parasollet och Båg sig om.
Der gick Agnes på andra sidan af den breda sandgången
med en förstulen blick under ögonlocken, som om hon gerna
ville se men inte Bes.
Situationen hade återigen förändrats. Det hade blifvit ett
rendez-vous i stället för en tête à tête.
— Det är en liten söt flicka, er goda vän — sade fru
Dahls kavajer.
Ada fick ögonblickligen en god ingifvelse. Hvarför 9kulle
hon ensam agera den barmhertige samaritanen. Hon reste sig
och gick vinkande emot sin vän, men stannade på halfva vägen,
så att Agnes måste gå emot henne, och innan den unga flickan
hade fått klart för sig hvad meningen var, hade hon fört henne
fram till sätet.
— Brukspatron Wennman. Fröken Agnes Abelius.
Herr Wennman såg strålande ut och makade sig ändå längre
åt kanten, men Agnes satte sig så blygt som om hon haft sjelfva
kungen bredvid sig och såg ut att ha gått och läst på vintern.,
fastän det redan var fem vintrar sedan dess.
Brukspatronen försökte emellertid uppmuntra henne. Han
talade om Stockholm och dess härligheter, hvilka hon som
stockholmsflicka naturligtvis kände till, föll i hänryckning öfver van
der Osten och frågade om hon tagit pris i skridskotäfliogen.
Vid detta spöijsmål höjde hon på hnfvudet ooh gaf honom
en blick som sade, >Hvem tar ni mig för». Men annars
svarade hon mycket kort ooh tillbakadraget, som en söt ung flicka
egnar och anstår, tills hon helt oväntadt började skratta utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
