Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Hon hade ju yarit snäll så evigt länge. Och han var
så rolig.
— Agnes — hviskade Ada.
— Ja, hvad vill du. — Det kom inte tyst alls.
— Ingenting.
— Litet socker kanske — frågade herr Wennman lika
artigt som oskyldigt; men hann inte få något svar, ty Agnes
slog till ett klingande skratt, och ackompagnerades af hela
sällskapet.
Det var detsamma hvad herr brukspatronen sade, kvickt
eller dumt eller ingendera delen, så skrattade hon. Han behöfde
bara säga att himlen var blå eller att sockret var gjort i fabrik,
så blef det jubel hela laget rundt. Ooh han skrattade sjelf med.
Det var ingen mer än Ada, som var allvarsam. Hon satt tyst
och rädd. När skulle han märka någonting?
Men det var besynnerligt. Han höll god min på ett
utmärkt sätt, sade att han aldrig varit i så gladt sällskap sedan
han kom till badorten och plockade omsorgsfullt upp alla de
spridda bladen från Agnes ros.
— Här har ni mer — sade hon, tog en ny ros från sitt
bröst och strödde bladen rundt omkring.
Brukspatronen plockade. Han samlade girigt de skära bla<
den från alla de ställen dit de hade förirrat sig, från tefaten,
från kanten af gräddkannan och till och med från en af
herrarnas rockärmar. Och munterheten ville aldrig sluta.
— Var så god, litet till — sade Agnes, röck plötsligt till
sig en ros som Ada satt och vred mellan fingrarna och spridde
äfven dess blad åt alla håll. — Man behöfver mycket till
potpourri.
Ada blef helt blek.
• — Men Agnes — utbrast hon.
— Ah, hvad gjorde det! Den var ju alldeles vissen.
Utan att bemöta detta något vårdslösa svar reste sig den
unga frun. Hon förklarade att hon måste hem för att skrifva
bref, och alla de öfvertalningsförsök, som gjordes för att få
henne att stanna blefvo utan resultat. Hon framlade endast ett
ytterligare skäl, nämligen hufvudvärk, tog ett temligen kallt
af-eked och gick.
Då hon hunnit en liten bit utåt vägen hörde hon steg
efter sig.
— Fru Dahl! Fru Dahl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
