Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var brukspatron Wennman. Han haltade knappast ooh
sprang nästan lika fort som hvaije annan nng man vid hana
ålder.
— Ni får inte gå — sade han flämtande då han kom
fram. — Vet ni hvad de säga?
— Nej.
— Att ni är stött.
— Nå, är inte ni det då?
Hon betraktade honom allvarsamt.
— Ah, det var ja bara barnsligheter! — Han fläktade sitt
upphetsade ansigte med näsduken leende ooh litet öfverlägsen.
Derpå började^han helt förtroligt fingra på hennes parasollkäpp.
— Kom med tillbaka igen — sade han så l^jertligt och med
ett så godt uttryck, att hon rigtigt kände sig värmd. — Jag
förstår mig inte rigtigt på att vara älskvärd värd, men om ni
kommer, så lofvar jag försöka.
Det låg någonting afbedjande i hans bliok. Han trodde
att han möjligen försummat henne, ooh att det var derför hon
var stött.
— Tack — sade Ada vänligt — men ni har nog lika
trefligt utan mig. Agnes roar er nog.
— Ja, men . . .
— Hvad tycker ni om henne?
Ada såg honom forskande i ögonen.
— Hon är förtjusande — sade han — rent af förtjusande!
Han rigtigt strålade, då han sade det
Den unga frun smålog en smula vemodigt medan hon
långsamt återtog sin vandring bortåt vägen.
— Kommer ni inte?
— Nej, men gå ni. Uppehåll er inte längre med mig.
Då han kom hade hon tänkt looka honom med sig hort
ifrån det muntra sällskapet. Men nu bad hon honom ifrigt att
gå tillbaka igen. Hvarför 9kulle hon hålla honom derifrin?
Hon hade tyckt synd om honom. Men när hon nu såg in i det
lyckliga ansigtet, måste hon erkänna för sig sjelf att hon kastat
sitt medlidande på en, som icke behöfde det. Han kunde lugnt
återvända till menniskorna derborta. Hvarken deras ord eller
skratt kunde nå honom. Han hade med sig en bättre sköld än
hon någonsin kunnat skaffa honom.
Men då hon kommit hem till sig ooh satte sig att skrifva
sina bref ville pennan inte löpa på papperet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
