Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framställningen af det menskliga embryot i en glasflaska
sväf-vande öfver elden ooh sedan höjande sig till det försvinner —
medan fränlein Muller utanför scenen ypperligt framsade fostrets
roll, — var af qvick ooh präktig verkan.
Utesluten var också här hela den klassiska Valpurgisnatten,
men till gengäld gafs hela Helena-soenen i Sparta. Den
ansedda skådespelerskan Fräulein Ulrich framstälde Helena och
Mephistofeles representant gaf naturligtvis Phorkyas. Allt som
berör denna episod gafs i sceniskt afteende, bemängd med musik
och chörcr, öfverdådigt vackert och slutsoenen med medeltids*
borgen och de stora furste*, riddare* ooh hofuppt&gen samt
Helenas tronbestigning var af bländande och effektrik verkan.
Ej mindre vältänkt och skön var förvandlingen till den
feeriska klippdalen med den sofvande chören och Euphorions
ypperliga entré i den af chören beskrifna drägten och framställ*
ningen af fräulein Diacono. Den sceniska illusionen var
fullkomlig då Euphorion besteg den midt på soenen stående klippan
och sväfvade bort i rymden. Återinförandet som död Euphorion
var lika vackert. Detta var ett gripande scen*arrangement ooh
en regissör* triumf.
Vi återfunno sedan Faust »im hochgebirge» och de tre
väldige i utmärkta gestalter och väl talande sina strofer.
De derpå följande kejsarscenerna voro borta.
I femte akten voro scenerna mellan PhUemon och Baucis
och vandraren mycket underlägsna dem i Berlin. De spelande
pjollrade i utpräglad sachsisk mundart, löjlig i en upphöjd
episod, och dekorationen var äfven tarflig. Deremot tog det sig
synnerligen bra ut att tornväktaren sjöng sina strofer. De gr&
qvinnoskepnadernas uppträdande och recitation var också mindre
gripande och mindre omsorgsfullt skött än i Berlin.
Scenen vid grafläggningen med Lemurerna var nog bättre
tänkt än i Berlin (de uppträdde i en mera spöklik gnom-drägt)
men var på långt när ej så stämningsfull som man haft rätt att
vänta. Den var ej moget öfvertänkt eller utförd ooh gjorde ett
slarfvigt intryck. De himmelska härskarornas entré var stor ooh
kompakt och så till vida öfverträffande arrangementet i Berlin,
att man, inseende det nästan omöjliga i allt för sväfvande
regie-fantasier, höll sig till scengolfvets säkra plan och lät dem
gruppvis gående skrida fram. Alla voro hvitklädda, hvilket gjorde
bilden något enformig.
Helvetet uteblef gudskelof; men i stället mötte en oohort
af <^eflar af balettens manliga personal de himmelska skarorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
