- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
8

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid Upsala.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 8 —
är därtill allt för mycket trafikerad af människor, hundar
och kattor. År efter år kommer han dit, gläder oss med
sin sång och reder sitt bo för att snart få det
nedtrampadt. Han bygger ett nytt, och på samma sätt går det
med detta. Den lille sångaren är dock ihärdig, han
bygger på nytt, och får kanske slutligen, sedan han dragit
sig något längre bort från de mer trafikerade platserna
behålla sina ägg, om ock först, sedan han förgäfves lagt
ett par kullar.
Bofinkarna drilla från flera håll, och nere mot
slottskällan, där grupper af buskväxter äro planterade, finna
vi ett par trädgårdssångare bosatta. Hanen sjunger där
dagen lång för sin rufvande hona, och vi höra de sköna
tonerna liksom rulla fram ur den lille flitige sångarens
strupe.
Den lille svarte och hvite flugsnapparen finna vi
äfven här. Han har intagit en af välvilliga människor
för hans räkning uppsatt hålk, bredvid hvilken vi se den
lilla täcka fågeln, under det han klipper med vingarna,
sjungande sin enkla visa. Då och då gör han en utflykt
efter en fluga, men länge är han ej borta från sitt bo.
Han vaktar troget sin rufvande hona och talar med ett
särskildt läte om för henne, när han ser en katt, en skata
eller något annat fruktadt djur närma sig.
Om vi ha tur, få vi här nere vid slottskällan höra
en af våra yppersta sångare, svarthufvade sångaren. De
däromkring växande lummiga träden och buskarna göra
det möjligt för denne mer sällsynte storsångare att trifvas.
Vilja vi vänta en stund, få vi nog höra honom, men vi
hafva ej tid, vi måste till skogen, innan morgonen är
förliden.
Vi vandra alltså landsvägen utåt. Från en buske
i sjukhusets stora trädgård höra vi trädgårdssångaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free