Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid Upsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få vi häri svar på vår fråga. De mörka fjärilarne likna
till färgen de blad, på hvilka de hvila; de hvita eller
ljusa åter skulle på öfversidan af bladen upptäckas af
sina fiender småfåglarne; därför ha de lärt sig att hvila
under bladen, där de äro dolda.
Liksom nattens insektsvärld nu i mörkningen
vaknar till lif, börja äfven skymningens fåglar låta höra sig.
Ängknarren begynner skrika uppe i sädesåkern. Nere i
den sumpiga vassen, som skiljer Skärholmen från land,
stämmer säfsångaren upp sin vackra, ihållande sång,
ackompagnerad af en sumphöna, som oupphörligt ropar
sitt: »huitt, huitt».
Uppe från barrskogskanten ljuda trastens härliga toner
vidt omkring. Denna sång skola vi lyssna till och njuta
utaf; det är kanske sista gången vi få höra den i år.
Trastarne hafva nämligen ungar och gifva sig ej längre
tid att sjunga. De behöfva hvila under den korta,
nordiska sommarnatten för att hämta krafter till det
mödosamma arbetet med ungarnes matande, hvilket tar hela
dagen i anspråk. Plötsligt höra vi en rödhake; den
måste vi höra på nära håll. Vi gå däråt och finna uppe
i barrskogen den lille sångaren på öfversta spetsen af en
gran. Länge stå vi helt nära honom och kunna ej
annat än falla i förundran öfver, att denne lille, obetydlige
fågel förmår åstadkomma ett sådant flöde af härliga toner,
som i styrka ej stå långt efter trastens.
Det börjar redan blifva mörkt i skogen, göken gal
ännu från flera håll och allt flera rödhakar höras.
Kattugglans hungriga ungar skrika efter mat, och hör! där ha
vi ufven; borta från Lurbobergen höres doft hans »uhu».
Dagens eller rättare skymningens fåglar börja tystna;
en morkulla drar knispande och knorrande fram öfvei
skogstopparne, trasten har tystnat, rödhaken likaså. Sten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
