- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
28

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur gärdsmygens lif.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gafvel, en rönn vid den andra, och hela den ett par
tunnland stora slätt, på hvilken stugan låg, var omkransad af
tät barrskog.
Aftonen var den mest härliga, vinden hade dött bort,
så att björkarnas fina kvistar hängde orörliga. Den
nedgående solen kastade sina sista strålar på de vid stugans
gafvel stående träden, hvilkas ljusgröna, friska löf sågo
ut, som blefve de fuktade af de lifgifvande solstrålarne.
Göken gol, orren spelade, och trasten skrek från en
närbelägen grantopp, som ville han öfverrösta alla andra
sångare. På en annan grantopp satt en rödhake med
näbbet i vädret han som trasten, och hans vackra toner,
om än ej så djupa som vakans, hördes dock vidt omkring
och blandades med en mångfald af liknande läten inne från
skogen.
Fördjupad i naturens härligheter hade jag stittit så
en stund, då plötsligt en helt annan liten sångare
uppträdde. Vid stugans vägg låg en rishög och från denna
ljöd med ens en sång, den mest melodiska och behagliga.
Jag vände genast min blick dit åt och såg då den lille
storsångaren, som befanns vara en gärdsmyg, sitta med
stjärten i vädret på toppen af rishögen. Sedan han
sjungit ut sitt stycke, kröp han ned i rishögen, var borta
en liten stund och kom så fram igen och stämde upp
en visa med sådan fart, som om han i en hast ville ha
slut på den. När han slutat sjunga, flög han, till min
öfverraskning, direkt genom stora ingången in i
stugan. Jag sprang upp och smög mig fram till dörren
för att se hvart den lille fågeln tog vägen. På en ribba
i förstugans tak varseblef jag honom då och tätt
där-bredvid i ett litet rundt hål i takhalmen såg jag det
täcka hufvudet af en annan gärdsmyg sticka fram. Här
i detta hål mellan takhalmen och den list, på hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free