Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra näbbmöss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid mina fötter det fina, pipande lätet af en näbbmus.
Jag stannade och lyssnade. Lätet upprepades och
besvarades af ett annat djur. Allt häftigare hördes ljuden,
och jag märkte, att djuren tätt framför mina fötter
närmade sig hvarandra under mossbetäckningen. Jag lade
mig ned på knä för att bättre kunna lyssna.
Pipnin-garna blefvo allt mer häftiga. Det hördes tydligt, att
de båda djuren närmade sig hvarandra, och så med ens
öfvergick pipningen till ett ilsket gnisslande, som för
mig tillkännagaf, att de råkat i strid. Varsamt tog jag
nu med handen och lyfte upp mossan öfver det ställe,
där ljudet hördes, och där såg jag i en underjordisk
gång tvenne små, svartbruna varelser, som utkämpade
ett envig. Som ett klot hängde de ihop, beto och sleto
i hvarandra och voro så upptagna i sin vilda strid, att
de ej ens märkte, att jag vidrörde dem med handen.
En god stund lågo de så, fastbitna i hvarandra.
Slutligen blefvo de tysta och sjönko utmattade ned,
så att jag ett ögonblick trodde dem båda vara döda.
Jag tog dem i min hand, men då med ens fingo de lif
och kilade åt olika håll in i den underjordiska gången.
Under förhoppning, att åter få höra de små
kämparne, stannade jag på platsen. Efter en stund hördes
verkligen ett pipande, hvilket flera gånger upprepades,
och slutligen hörde jag dem båda pipa emot hvarandra.
Djurens underjordiska gångar utmynnade öfver jord på
flera ställen, och jag såg vid några tillfällen de båda
stridande, blixtsnabbt och under ideligt pipande, jaga
hvarandra. Än kilade de tätt efter hvarandra öfver ett
öppet ställe i mossan, än jagade de hvarandra kring en
blottad tallrot, och slutligen hörde jag, att de åter råkat
ihop. Äfven nu lyckades jag gräfva upp dem och de
voro så förblindade i sitt raseri, att jag lätt fångade dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
