Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten pärla i Kalmarsund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fågeln borde vara, hörde jag plötsligt lätet långt bakom
mig. Denna manöver upprepades flera gånger, utan att
jag kunde få syn på fågeln. Slutligen återvände jag till
båten, därifrån jag snart hörde ett helt annat slags
bastoner. Det var min käre Alexanders snarkningar. Han
låg på rygg i båten och drog de förfärligaste
timmerstockar. Snart hade jag honom dock på benen, och en
stund senare sutto vi vid vår väl behöfliga frukost uppe
bland blommor och blad på en öppen plats å ön.
Mat och dryck voro för vännen Alexander lifvets
enda fröjd, och den svenska nektarn var honom så kär,
att han ej ens kunde låta bli att under sommarens lopp
dricka ur en 15 kannors spritkutting, som var full af
ormar, fiskar och andra djur. Visserligen blef han blek
om nosen, när jag ur den af honom ursupna kuttingen
plockade upp en del ormar, om hvilkas därvaro han
ingenting vetat, men icke ens det kunde afhålla honom
från den kära ormsoppa, som ännu fanns kvar på
kuttingens botten. Sedan han nu fått sig en klämtare, som
han själf sade, ett halftjog hårdkokta ägg och en half
skinka, satte jag en stor cigarr i hans breda gap, och så
satt han där liknöjd om hela den yttre världen och såg
belåtnare ut än någonsin. Han började just berätta för
mig om sina resor i söderhafvet, då jag åter hörde
härfågelns röst och gaf honom ett tecken att vara tyst.
Fågeln tystnade och jag satt just och lyssnade till de
många andra välkända toner, som från trädens kronor
ljödo ned till mig, då plötsligt en härfågel satte sig på
en ekgren helt nära mig. Jag hade förut ej sett denna
underliga fågel i det fria, nu satt han där midt för mig
med sitt långa, smala näbb och sin präktiga tofs. Ett
ögonblick satt han orörlig, så böjde han sig ned liksom
för att se efter något, höjde sig därpå helt rak och slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
