- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
79

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om bivråken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vande fram mellan träden. I sina klor bar hon något
föremål, men hvad det var, kunde jag ej se. Hon slog
till på boets kant, där hon, om jag minns rätt, mottogs
med ett helt lågt pipande af ungarne. Jag hade
hoppats få se henne mata sina små, men boets kant skymde
dem, och jag såg endast den vackra fågeln luta sig ned
öfver ungarne, förmodligen för att gifva dem föda. En
liten stund var hon sysselsatt därmed, och så reste hon
sig upp, ruskade på sig, yfvade ut sina fjädrar och
började så med näbbet putsa dessa, hvarmed hon var
sysselsatt en lång stund. Slutligen upphörde hon därmed och
satt länge orörlig. Med ens rätade hon på sig, blef helt
smal och flög så ned på marken helt nära mig, men
tyvärr så, att stenen, bredvid hvilken jag satt, dolde
henne för mig. Som jag var nyfiken att se, hvad hon
där tog sig till, sökte jag varsamt höja mig öfver
stenen, men vråken såg mig, innan jag såg honom, och
flög marken efter bort.
Nu gick jag upp i boet och fann ungarne ha växt
mycket. Björklöf låg där äfven denna gång, men ej så
mycket som vid mitt förra besök och ej så färskt. Hela
boet luktade äckligt sött, och getingar och flugor flögo
äfven nu där omkring och åto med begärlighet honung i
den mängd lämningar af humlebon, som låg på boets
kant. Ur en honungsdoftände vaxkaka från ett humlebo
plockade jag ut ett par larver, hvarmed jag sökte mata
ungarne, men de vägrade att taga mat ur min hand och
beto envist hårdt ihop sina näbbar. Den ena ungen,
troligen den förstfödde, var något större än den andra,
och denna tog jag lefvande med mig hem.
Väl hemkommen byggde jag i en packlåda ett
konstgjordt bo åt mitt fosterbarn. Till en början vägrade han att
äta, men jag hade ej heller honungskakor och humleungar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free