Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om bivråken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och om jag satte mig ned, klefvo de gärna upp i mitt
knä. Olle var dock mer tillgänglig än måsarne. Han
var mycket mild till lynnet, och sökte man reta honom,
syntes han ta det som lek och blef aldrig ond, hvad man
än gjorde vid honom.
Skulle man döma efter en individ, hvilket dock är
mycket vanskligt, blefve resultatet det, att bivråken är
en vida mildare och godmodigare fågel än våra andra
vråkar. Af de många roffåglar jag haft i tamt tillstånd
har knappt någon visat sig så mild som denna bivråk.
Snart hade de tre fåglarne lärt sig att flyga riktigt
bra, gården blef dem för trång, och hela sällskapet
började göra utfärder så väl ut åt gärdena som in i Skara
stad, där de så småningom hittade vägen till åtskilliga
djurkära familjers kök, och där läto sig väl undfägnas.
Alltid var Olle i måsarnes sällskap. Stundom
kretsade alla tre högt i luften, och stundom slogo måsarne
ned i en närbelägen damm. Olle såg då helt förtviflad
ut och flög fram och åter öfver det för honom opassande
elementet. Den lilla dammen var belägen midt emellan
en bro och en gärdesgård, och här såg man alltid Olle,
när måsarne lågo i vattnet. Närmade de sig bron, satt
Olle på denna, och summo de bort mot gärdesgården, flög
han dit.
En dag såg man alla tre fåglarne högt i luften, och
hafstruten sträfvade högre än de andra. Man såg dem
en stund högt öfver Skara stad, där de liksom på lek
kretsade om hvarandra. Slutligen satte sig hafstruten
på domkyrkotornets spets, de andra båda af sällskapet
flögo en stund där omkring, men syntes vara rädda för
att intaga en så upphöjd plats och kommo slutligen
hem. Hafstruten åter syntes njuta af den plats han
innehade och ville ej lämna den. Han satt där hela dagen,
Ur djurens lif. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
