Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par vårdagar på mellersta Öland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från en eks täta krona höra det bästa hon kunde bjuda
på och sjöng så, som hade hon lagt an på att tjusa mig.
Där inne bland de täta snåren, där murgrönan
slingrade sig kring ekarnes stammar, och där näktergalen trifs
i skuggan under de tätt stående, löfrika träden, där var
en jublande fågelsång, så fängslande, att jag höll på
glömma mig kvar. Nu var det dock ej till dessa
löfskogens ljud jag ämnade lyssna, jag måste lämna dem
och, min föresats trogen, styra stegen ut på fälten, som
upptaga större delen af Ölands inre. Alltså vandrade
jag upp mot ruinerna; tagande vägen på sydvestra sidan
om dem trängde jag mig fram mellan buskar och snår.
Emellanåt kunde jag dock ej låta bli att stanna för att
inandas den uppfriskande blomsterdoft, som en vindpust
då och då tillförde mig, eller för att lyssna till något
fågelljud, som särskildt tilldrog sig min uppmärksamhet.
På en ekstam satt en ståtlig ekoxe och briljerade
med sina prydliga horn, och strax där bredvid kröp hans
hornlösa hona. Jag fångade de båda insekterna, men
fick af honan ett bett i handen, så att blodet sprutade
ur såret. Att en skalbagge verkligen kunde vara så
skarpbiten, kände jag ej förut, men var från den dagen
försiktig vid infångandet af ekoxhonor.
Snart hade jag skogen under mig. Vid foten af
ruinerna, bland buskar och blommor, dröjde jag ännu
en stund. Små täcka, blåvingade fjärilar flögo där fram
och åter, större, brokiga fjärilar (Vanessa-arter) seglade
emellanåt förbi, under det en gul tistelfjäril eller Colias
fladdrade öfver buskarne. Stararne flögo flitigt till sina
ungar uppe i ruinerna, öfver hvilkas högsta krön
tornsvalor kretsade. Under mig låg löfskogen som ett grönt
täcke, badande i solsken, och där bakom syntes det blåa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
