- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
96

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par vårdagar på mellersta Öland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nare omkring på fältet och voro alltid talrikast där
någon sand fanns. På sanden fann jag äfven denna fågels
fyra vackra, småfläckiga ägg. Han är en flygkonstnär,
denne lille strandpipare, som ej står viphanen efter. Ofta
såg jag honom, flygande fram och åter öfver sin hona,
kasta om än åt ena, än åt andra hållet, emellanåt med
båda vingarne uppåtriktade, nästan tvärstanna i luften,
falla ett stycke rakt ned för att genast åter med hastiga
vingslag höja sig. Härunder lät han höra sin
kärleksvisa, en drill, som han endast vid dessa tillfällen
trakterar sin sköna med.
Jag hade vandrat rätt långt söder ut, solen började
sänka sig i väster, vinden hade lagt sig, och luften var
mild och behaglig. Min plan var att gå till östra kusten
och i tanke därpå förändrade jag kurs och tog färden i
nordostlig riktning. På afstånd såg jag små löfdungar,
och dit stod min längtan. Efter en stunds vandring
hörde jag ett nytt fågelläte, som tillkännagaf, att jag
närmade mig ett träsk. Det var en af Ölands allmännaste
fåglar, rödbenan eller tolken, som han där kallas, hvilken
lät höra sig. Snart var jag framme vid ett helt litet
träsk, där några par af dessa vackra fåglar voro bosatta.
Med sina långa, korallröda ben hängande kommo de,
ifrigt skrikande: »tju, tju, tju-tju-tju», flygande emot mig.
Med sin hvita buk, sitt fläckiga bröst och sin smärta
gestalt är rödbenan en synnerligen täck och behaglig
fågel. Vid vattenpussens kant funuos små, med långt
gräs beväxta tufvor, och väl doldt mellan gräset fann
jag i en af dessa ett af fåglarnes bon med 4 ägg.
Bredvid vattenpussen hvilade jag en stund och
intog där min af smörgåsar och träskets vatten bestående
middag. Snäppor och vipor utöste under tiden i det
envisaste skrän sin vrede öfver mig. Ett par svarta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free