- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
99

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par vårdagar på mellersta Öland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sång midt öfver mitt hufvud. Stararne kommo med
bördor af mask till sina i hålkarne på stugans vägg
gapande ungar, och dessa fåglar hade här, där de voro så
omhuldade, bortlagt all skygghet.
Ute från ett bördigt rågfält lät den hos oss rätt
sällsynte vakteln höra sitt dubbla slag, men han var ej
så flitig som hans granne ängknarren längre bort i
rågåkern.
För att lyssna till näktergalens sång ställde jag mina
steg till den förut besökta löfdungen. På vägen
passerades en liten häck af törnbuskar. På den högsta af
dessa tronade en törnskathane, och det föreföll mig, som
hade han från sin upphöjda plats lyssnat till den långa
visa, trädgårdssångaren tätt under honom rullade fram.
När jag hade gått ett kort stycke från gården,
hörde jag från några buskar en löfsångares: »huit, huit»
oupphörligt, liksom af ångest, upprepas. Att fågeln, så
godt han förmådde, utslungade sitt hjärtas bittraste
känslor mot någon fiende var mig genast klart. Troende
det vara en roffågel, smög jag varsamt bakom en
stenmur fram mot platsen. Jag hade ej mycket närmat mig
däråt, förr än jag såg en mängd småfåglar sälla sig till
löfsångaren. Först kom en rödstjärt, och äfven han
ropade af vrede: »huit, huit», åtföljdt af en lång rad af
knäppningar, under det han med dallrande stjärt hoppade
fram och åter mellan stenmuren och buskarne. Så
kommo ett par smackande stenskvättor, en sädesärla, en
bofink, en lugn gulsparf, och innan jag kom fram till
muren, var en hel svärm af fåglar samlad kring de
därinnanför stående små buskarne. När jag nu, väntande
att få se en hök eller falk, höjde mig öfver muren, blef
jag varse en stor, hvitbrokig katt, som helt lugn satt
hopkrupen med en fågel i munnen. Bredvid honom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free