- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
121

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Hornugglans lif.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det blef mer och mer mörkt, men inga ugglor syntes.
Plötsligt hördes en långdragen, jämrande hvissling uppe
från boet. Det var en af ungarne, som blef otålig och
ropade efter föda. Lätet från boet upprepades
oupphörligt, än starkare, än svagare, men ingen uggla syntes.
Det blef alldeles nedmörkt, och jag beslöt att gå hem,
då jag i hvarje fall ej i mörkret kunde göra några
iakttagelser. Ungarne i boet hade tystnat, och jag trodde,
att de ledsnat på sitt ideliga skrik. Då jag reste mig
och gick, såg jag emellertid till min öfverraskning, en af
ugglorna sväfva ifrån boet. Hon hade således kommit
dit, ehuru jag ej kunnat varseblifva henne, troligen vid
ett tillfälle, då jag haft ögonen riktade åt annat håll.
I tidiga morgonstunden följande dag gaf jag mig, i
sällskap med en yngling som roddare, af ut på sjön.
Efter att under förmiddagen ha flackat omkring bland
sothöns och doppingar ute i Hornborgasjöns stora vassar,
kom jag på eftermiddagen roende i ån upp till Spalm
och gick åter till mitt ugglebo, hvilket började intressera
mig mer och mer.
Båda ugglorna befunno sig äfven nu vid boet, men
flögo vid vår ankomst därifrån. Som jag stod där och
funderade på hvad som var att göra, föll det mig in att
dölja mig vid boet och låta ynglingen gå omkring i
skogsdungen för att söka skrämma ugglorna till mig.
Att dessa sutto helt nära i träden, visste jag af
erfarenhet, och det var sannolikt, att de skulle återvända till
boet, om de blefvo skrämda från sina för tillfället intagna
hviloplatser.
Med några grangrenar till hjälp inredde jag mig
alltså en koja mellan grenarne på en yfvig gran, därifrån
jag hade fri utsigt åt boet till. Ynglingen, som ofta
varit mig följaktig, var väl dresserad, och sedan jag sagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free