- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
132

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om korsnäbbarne.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kom jag att tänka på min korsnäbb och gick bort till
trädet, där jag väntade att finna hans bo. Från sidan af
granen kunde jag väl se den gren, på hvilken korsnäbben
slagit till, men den var täckt med snö, och något bo
kunde jag ej upptäcka. Jag gick för att vänta på
hundarne rätt länge fram och åter, men ej ett skall förnams.
Plötsligt hörde jag åter korsnäbben. Jag sprang bort till
en upphöjd plats, hvarifrån jag bäst kunde se in i granen.
Korsnäbben slog till på samma ställe som förut, lät åter
höra sitt säregna läte och hoppade så längs grenen.
Efter att ytterligare ha upprepat lätet fick han ett svagt
svar från det inre af grenen, och så såg jag en annan
fågel plötsligt hoppa upp och ur den ankommandes näbb
mottaga föda samt sedan åter genast draga sig tillbaka.
Korsnäbbhanen flög därefter åter sin väg, sjungande en
i den dystra vinterdagen dubbelt välljudande strof.
Ändtligen hörde jag hundarne, och efter att
ytterligare ha väntat en stund såg jag dem komma ut på
liarspåret, vadande i den djupa snön. Nu blefvo de
bundna, och haren passades efter alla konstens regler.
Sedan han därpå väl var instufvad i väskan och hundarne
fått sin andel, beslöt jag att gå upp i granen för att få se,
hvad fåglarne där hade för sig. Det var ej långt upp
till den gren, jag hade att undersöka, men färden dit var
mindre behaglig. Snön öste ned öfver mig, och det var
som att köra hufvudet i en drifva, men upp skulle jag,
ehuru jag blef en smula afkyld af snö, som kring min
hals trängde ned på bara ryggen. Snart var jag vid
målet, men såg till en början endast en väg af fågelspår,
som ledde öfver det tjocka snölager, hvaraf grenen var
betäckt. Jag höjde mig då längre upp och såg, att denna
lilla fågelväg ledde till ett rundt, brunnlikt hål. När jag
blickade ned i detta, varseblef jag där en grå korsnäbb-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free