Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om korsnäbbarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hona, som med näbbet i vädret tittade upp till mig. Ett
ögonblick betraktade jag henne, så förde jag min hand
däråt, och då kom den lilla fågeln uppkrypande ur hålet,
flög ut på grenens spets och satt där helt orädd och såg
på mig. Ner genom hålet i snön såg jag nu det täckaste
bo och däri fyra ägg.
Korsnäbbägg voro då för tiden en stor och dyrbar
sällsynthet, hvarför jag blef lika glad öfver fyndet, som
jag var öfver tillfället att få betrakta boet. Jag tog upp
äggen, men fann dem kläckfärdiga och således värdelösa
för mig. De lades därför åter varsamt ned, jag drog mig
undan på andra sidan trädets stam, och hade knappt gjort
det, förr än den orädda fågeln, som om ingen fara alls
varit å färde, hoppade bort till sitt bo och klef ned däri.
En annan gång, när jag i sällskap med en vän
jagade i närheten af Skara, blef jag i tillfälle att göra en
liknande iakttagelse, som torde förtjäna nämnas. Det var
i början af Mars månad. Snön var djup, och kölden var
ganska stark. Vi hade skjutit en hare, och medan vi
voro sysselsatta med att passa denne, kom en korsnäbb
flygande och slog till på en grangren, hvarefter han snart
åter flög därifrån. När haren var passad och hundarne
fått sin beskärda del, togo vi oss en smörgås, hvilket
gjorde, att vi rätt länge kommo att uppehålla oss på
platsen. Efter en stunds rast stodo vi just färdiga att gå
därifrån, då korsnäbben åter kom flygande och slog till
på samma gren. Nu började jag misstänka, att fågeln
hade bo på grenen, hvarför jag gick upp i trädet. Väl
uppkommen, såg jag ett bo, i hvilket tvenne små, nästan
nakna och blinda ungar, gapande efter föda, sträckte upp
sina hufvuden mot mig. Grenen var täckt med snö, och
på boets kanter låg den gnistrande i kölden ett par tum
tjock. Då fågeln minst en kvarts timme varit borta, föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
