Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågellif i grottor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofta sträcka de sig långt, ja ända till hundradetals meter,
in i fjällväggarne.
Under Prof. Nordenskiölds berömda färd till
Grönland år 1883 kom expeditionen vid utresan att uppehålla
sig några dagar i Skottland. Sofia — expeditionens
fartyg — hade ankrat i Thurso hamn på landets norra sida.
Vädret var godt, hafvet låg stilla, och min längtan stod
mer ut till fågellifvet vid denna underbara kust än till
stadens gråa gator med sina i villastil byggda hus. I
sällskap med en kamrat gaf jag mig därför af ut i en
båt längs den branta kusten.
Spegelklart och blankt utbredde sig hafvet framför
oss, och blånande höjde sig Orkney-öarnes branta
fjällväggar borta i norr. Flockar af hvita sulor sträckte längs
kusten och syntes styra färden ned mot sina vid inloppet
till Edinburgh belägna häckplatser, de branta och höga
små öar, som man kallar bassanerna, efter hvilka hafssulan
fått sitt ofta använda vetenskapliga artnamn »bassana».
Kusten började blifva allt mer och mer sönderbruten,
ju längre vi färdades. Mörk och hemlighetsfull visade
sig här oeh där öppningen till en dyster grotta. Dessa
öppningar voro än runda, än ovala, än åter vertikalt
springformiga. Än voro de så lågt belägna, att vattnet
med brusande fart strömmade in i dem, hvar gång en sjö
höjde sig mot klippan, än sutto de högre upp i den
branta bergväggen. Ofta voro stora delar af klippan
bortfrätta af hafvet, under det de motståndskraftigare partierna
stodo kvar i fantastiska pelarrader, hvilkas uppgift det nu
är att mottaga de inrullande vågornas värsta vrede.
På ett ställe, där en utskjutande udde och en rad af
ofvannämda pelare mottogo och så dämpade de mot
kusten rullande, låga dyningarna, att dessa ej nådde
bergväggen där innanför, sågo vi .det mörka gapet af en jätte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
