- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
156

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om några af Atlantiska oceanens fåglar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter en ganska dryg vandring, alltjämt uppåt, stodo
vi ändtligen vid en liras bo. Detta var beläget i själfva
bergsluttningen, där en och annan gräsbetäckt liten vall
omväxlade med stenrösen. På dessa gräsvallar blommade
en stor svafvelgul primula, hvilkens synnerligen vackra
blommor förde våra tankar till hemlandet och våra kära
gullvifvor.
Vår vägvisare utpekade för oss en liten hög af platta
stenar, och vid närmare undersökning funno vi, att ett
litet fyrkantigt rum, till hvilket en omkring två fot lång
gång ledde, var byggdt af dessa små hällar. Varsamt lyfte
vi på den sten, som utgjorde taket på den lilla
miniatyrkojan, och se, därunder låg en svartryggig lira och
blickade helt lugnt upp till oss. Fågeln visade ej alls
någon skygghet. Jag tog honom i mina händer och
betraktade äfven hans ägg. Sedan vi sett på boet så
mycket vi ville och öfverhopat fågeln med smekningar
och smekord, fick denne genom stora ingångsporten
återvända till sitt bo.
Fågelsträcket i Thorshavnsfjorden skänkte oss
mycket nöje, och liran tilldrog sig därvid vår
uppmärksamhet nästan mer än de tusentals alkor och kryckjor, som
där sträckte fram. Hon erinrade oss om våra
morkulldrag hemma, och det var väl mest detta som gjorde, att
vi tyckte så mycket om henne. Dels drog hon mest i
skymningen eller i stark dimma och dels erinrade hon,
som jag redan sagt, verkligen under sträcket rätt mycket
om en morkulla, men hon knispade ej och knorrade icke
heller. Tyst, som hade hon varit stum, flög hon
obesvärad fram och bekymrade sig ej om vår båt, om den
också låg midt i hennes väg.
Under detta lirornas sträck genom fjorden märkte
jag, att de alla flögo söder ut. Detta förvånade mig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free