- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
166

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi en ståtlig fågel med lugna vingslag styra färden ut
bland skären. Det är en hafsörn, som kommer oss så
nära, att vi kunna se hans starka, krokiga näbb och
hans hvita stjärt.
Han är nog stadd på röfvarestråt på morgonkvisten,
denne skärgårdsfåglarnes konung. En barbar är han, det
kan ej nekas, men vi unna honom gärna en ejderstek,
ville han bara döda sina rof med detsamma. Ingen
annan svensk roffågel torde behandla sitt byte så
obarmhärtigt som han.
Hafsörnen häckar flerestädes i skärgården, och söka
vi reda på hans bo, skola vi finna det i likhet med
fiskgjusens ligga på öfversta toppen af ett högt träd. Boet
är så stort, att ett sådant, som togs ned för Biologiska
museets räkning, med möda kunde bäras af fyra man.
Det är byggdt af rätt grofva grenar och inuti klädt med
jordtorfvor.
Ha örnarne ungar, bära de stundom hem sina rof
lefvande. Sålunda hafva vi i ett örnbo funnit lefvande
sjöfåglar, på hvilka örnarne, för att deras offer ej skola
undkomma men dock bibehålla sig friska, ha krossat
extremiteternas ben ända in till bålen. Dessa stackars
sjöfåglar få sålunda ligga där på boets kant med
sönderbitna ben och vingar, tills örnungarne blifva hungriga
och behaga döda dem.
Hafsörnen är dock i mitt tycke vårt lands ståtligaste
fågel och en så värdefull prydnad för våra skärgårdar,
att vi därför förlåta honom mycket. Af en örn kan
man ej begära ömhet för djuren; och så länge människan
behandlar dem fullt ut lika illa, ha vi ingenting att säga.
Höksaxens och uttersaxens taggiga käftar äro ej bättre
än örnens näbb och klor.
Vi fortsätta färden ned åt Södermanlands skärgård.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free