Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt läte till ett långdraget »tirri». Det är vanliga
fisktärnan, den allmännaste arten i skärgården.
Ute öfver sjön se vi en fågel af fiskmåsens storlek
helt sakta flyga fram på 15—20 meters höjd. Vi se på
hans rörelser, att det ej är en mås. Vingarne äro längre,
smalare och spetsigare, och när han närmar sig, se vi,
att hufvudet är svart ofvanpå och att näbbet är långt
och groft. Med afmätta vingslag och näbbet riktadt nedåt
flyger han helt sakta fram, men plötsligt se vi honom
med stor hastighet störta på hufvudet ned i hafvet, så
att vattnet yr. Det är den vid våra öfriga kuster mycket
sällsynta skräntärnan (Sterna caspia). Närma vi oss den
holme, på hvilken hon har ägg eller ungar, blir hon
mycket närgången och öfveröser oss med elt skränande
»rää» eller »krää», som upplyser oss om hvarför hon
fått sitt svenska namn.
Småskrakar se vi ofta mellan holmarne. Än träffa
vi några få individer tillsammans, än en större flock,
som uppehåller sig i någon grund vik eller vid grundare
ställen intill holmarne. Detta är ungfåglar från
föregående år, som ännu ej fortplanta sig. Se vi en ensam
gammal hane stå på stranden af en holme, kunna vi. vara
förvissade om ;<«.t hans hona håller på att reda sitt bo
där uppe under någon buske eller sten. Hanen stannar
nämligen i närheten, medan hon sysslar därmed.
När vi beträda holmarne, se vi ibland en liten brokig
fågel, som vanligen står på en af de yttersta stenarne på
någon utskjutande udde. Det är roskarlen, och när vi
närma oss honom, flyger han en sväng ut öfver sjön
och låter därunder höra ett egendomligt, helt lågt,
kvittrande läte.
På en del holmar träffa vi den enda snäppa, som
häckar ute på skären, nämligen rödbenan eller tolken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
