- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
172

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

linier sträcka fram och åter. Lyssna vi till fåglarnes
läten, höra vi öfver våra hufvuden ett oupphörligt
upprepadt »gäck-gäck-gäck». Det är gråtruten (Larus
argentatus), som har sitt bo i bergväggen öfver oss. Rikta vi
våra blickar uppåt, se vi dessa bländhvita fåglar
oupphörligt kacklande på sitt vanliga sätt sväfva fram och
åter. De bo där i koloni, och vi ha 12—15 stycken
sväfvande öfver våra hufvuden.
Emellanåt ljuder en skarp hvissling, »peepepepepe»,
ned till oss från höjden, och när vi vända oss däråt, se
vi en kraftigt byggd fågel med spetsiga vingar uppe i
rymden, högt öfver bergets öfre kant. Det är
pilgrimsfalken, och äfven denne sjöfåglarnes mordängel har ungar
uppe i bergväggen.
En grå skärpiplärka flygar sjungande fram och åter
där uppe, och en annan liten fågel, som vi väl känna
både från gatorna i våra städer och från åkerfälten inne
i landet, nämligen vår älskliga sädesärla, trifs äfven här
bland klipporna på den sterila hafsstranden. Vi se henne
gladt kvittrande jaga flugor utmed bergväggen, där hon
helt säkert äfven har sitt bo.
När vi på återvägen längs stranden vandra fram mot vår
tillfälliga bostad i Karlsö jaktklubbs nära norra stranden
uppförda, synnerligen trefliga hus, se vi öfver våra
hufvuden en hel svärm af hussvalor. Dessa små, behagliga
fåglar trifvas äfven här ute och ha byggt sina bon uppe
i bergväggen. Deras närvaro vittnar om att insektslifvet
ingalunda är fattigt.
Nästan livar vi gå, träffa vi ejderbon. Än flaxa
ejderhonorna, skrämda af oss, upp från sina ägg och
be-gifva sig af ut åt hafvet, än ligga de nedtryckta kvar på
boet och låta betrakta sig på ganska nära håll.
Ute i den grunda viken på nordsidan simma ej der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free