Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fågellifvet vid vår halfös kuster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är fågellifvet på dessa kala fjällplatåer fattigt, är det
åter så mycket rikare i sjön. För att se hvad som finnes
där ute bland skär och holmar företaga vi en utfärd till
de närbelägna Stabbarne. Hvart vi där inne bland
holmarne vända våra ögon, se vi måsar. Hafstruten är
allmän, men talrikast är kryckjan, och denna lilla vackra
mås sväfvar lätt och behagligt tätt öfver oss. Han stannar
ofta öfver båten, möjligen för att se, om vi ha fisk däri,
vrider på sitt täcka, snöhvita hufvud och blickar orädd
med sina svarta ögon ned på oss.
Raka som soldater sitta hundratals toppskarfvar på
stenblocken under bergväggarna, i tusental ligga
tordmular på vattnet, och tjocknäbbade lunnefåglar flyga
jämte sillgrisslor oupphörligt från och till häckplatsen.
Under ett af bergen se vi en smal gräsplatå, och på
den beta ett par ståtliga grågäss. De äro dock skygga,
dessa gäss, och ehuru de sannolikt ha sina ägg i
närheten, flyga de bort, när vår båt närmar sig. De tvenne
höga Stabbarne äro skilda af ett smalt sund. Genom
detta sund se vi tusentals fåglar där utanför svärma
omkring vid bergväggarna. Vi söka komma dit, men i sundet
möta vi Ishafvets kalla vågor, som dånande vältra sig
mot klipporna och rytande höja sig mot oss, så att vi
snart inse det omöjliga uti att denna gång gästa fåglarne
där ute.
Vi skola en annan gång återkomma till fågelbergen
och lämna till dess deras invånare i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
