- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
202

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ismåsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

måsar genast dit och samlade sig kring det döda djuret,
äfven om vi förut ej hade observerat någon enda sådan
fågel. Det syntes hufvudsakligen vara blodfläckarne på
isen, som vägledde fåglarne, och de kommo långt bort
ifrån flygande direkt dit.
Endera ser man ismåsen flyga öfver isen eller sitta
på ett isflak. Mycket sällan lägger han sig på
hafsytan, och det ser nästan ut, som om han vore rädd för
att blöta sig i det kalla vattnet. När jag vid
Spetsbergen från fartyget kastade späckbitar till några
ismåsar, sökte de, flygande nära vattenytan, uppfiska
bitarne med näbbet. Endast vid ett par tillfällen lyckades
det mig att få se dem för ett ögonblick lägga sig på
hafsytan.
Ungefär samma lif, som gamarne föra i söderns
öknar, för ismåsen i Ishafvet. Han ströfvar där vida
omkring för att söka döda djurkroppar och äter af dem
med lika god smak om de äro aldrig så gamla och
förruttnade. Han följer isbjörnen på dennes röfvartåg
för att komma åt öfverlefvorna från hans måltider och
är till ytterlighet glupsk.
När vi år 1883 med »Sofia» seglade öfver
Baffinsviken, syntes under flera dagar ej en ismas. Men en vacker
dag sågo vi på isen tre björnar, och omkring dessa voro
ismåsar församlade. När jag rodde emot en af björnarne
för att skjuta honom, kommo fåglarne sväfvande tätt
öfver mitt hufvud, och som björnen var fälld och blodet
färgade isen röd, slogo de ned där och läto knappast
drifva sig bort från det döda djuret.
Rikliga måltider få dessa fåglar på de sälkroppar,
fångstmännen låta ligga kvar på isen. På Kung Karls
land, där denna fågel var mycket talrik, sågos de äfven
med begärlighet äta af gamla, förruttnade björnkroppar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free