- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
213

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Skåne till de lappländska fjällen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den lilla sjön där som en i grönt infattad spegel. Hvita
svanar gunga på de lätta böljorna, och ståtliga hägrar kretsa
däröfver eller vada vid stranden. En glada seglar sakta fram
öfver sjöns norra strand, en kärrhök (Circus aeruginosus)
öfver den södra, och lugn står storken på maden där
bredvid, som vore han medveten om att han inga fiender har.
Från vassen ljuda rörsångarens* och säfsångarens
vackra och omväxlande melodier, ackompanjerade af
säfsparfvens drill, och änderna ligga tysta i vasskanten,
liksom lyssnade de till musiken omkring dem.
Rörsångaren, som vi sakna i våra uppsvenska
bygder, intresserar oss mycket. Vi lyssna länge till hans
vackra sång och gifva oss ut i vassen för att där söka
efter hans bo. Detta är ej svårt att finna. Vi se det
snart mellan några styfva rör ett par fot öfver
vattenytan. Det är byggdt af fina grässtrån, med hvilka den
lille sångaren väl förstått att stadigt fästa boet vid rören,
och han har fodrat och klädt det med blommorna af sin
älsklingsväxt, Fragmitis communis. Boet är inuti ganska
djupt och hänger som en skål mellan säfven.
Längre in vid stranden har säfsångaren byggt sitt
bo mellan de långa grässtråna på en tufva, och uppe
bland videbuskarnes rötter finna vi säfsparfvens vackra
näste med hans egendomligt tecknade ägg, som äro så
olika andra sparfarters.
Vi hafva ej lång väg att gå till bokskogen. Vi se
den hög och ljusgrön resa sig framför oss. Snart äro vi
också inne under dess täta löfverk. Det är nästan skymning
där. Likt pelarrader stå de glatta bokstammarne, som
vore de ditsatta för att uppbära detta gröna tak, hvilket
är så tätt, att endast få solstrålar lyckas leta sig därigenom.
I ett sådant dunkel trifvas ej solens barn. Växtriket på
* Calamoherpe arundinacea.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free