- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
223

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Skåne till de lappländska fjällen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga bröllopsvisa, och storspofvens starka stämma når oss
från maderna.
En ensam glada seglar i vida kretsar högt öfver oss,
några andra roffåglar se vi ej till, och af brushanar träffa
vi ett par enstöringar, som vi inbilla oss se sorgsna ut
öfver att de sakna stridskamrater.
Vi finna sålunda, att det ännu råder fågellif i gamla
Hornborgasjön, men det är ej detsamma som i forna
tider. Fåglarne tyckte ej om att få de till sjön
gränsande, oöfverskadliga, vattenfyllda maderna förändrade till
bördiga åkerfält. De massor af horsgökar, som på
1860-talet gnäggade öfver dessa mader eller med darrande
vingar flögo tätt öfver vassen och ropade sitt
»ticktack-ticktack», de finnas ej mera. Storspofven och brushanen
ha ännu ej helt öfvergifvit de gamla häckplatserna, men
vår vackra vipa, som fanns här i mängd, hur är det med
henne? Kanske har hon gått samma väg som de
hundratals dubbla beckasiner, som i ljumma sommarnatten
fordom höllo sin lek vid sjöns stränder.
Det är dock icke alla fåglar som aftagit i
Hornborgasjön. Änder finnas där ännu i stor mängd, och nya
arter synas visa tendens att invandra. Sålunda se vi ett
par snatteränder och äfven ett par brunänder (Fuligula
ferina). Troligen blifva dessa båda änder snart allmänna.
Äfven en för sjön ny måsart, skrattmåsen, har under sista
åren häckat i densamma.*
Ha sumpmarkernas fåglar till följd af kulturens
framåtskridande aftagit eller försvunnit i Västergötland, äro
dock skogarnes barn ännu kvar. lyika flitigt som förr
sjunger ännu trasten, göken gal och orren spelar borta
på Ora kullar. Visserligen är det länge sedan det träd
fälldes, på hvars topp hafsörnen hade sitt bo, men ännu
* Enligt meddelande af herr Jesper Swedenborg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free