- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
249

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Skåne till de lappländska fjällen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter att ha vandrat flera timmar öfver den vida
fjällmarken se vi plötsligt vid kanten af ett träsk framför
oss ett par mörka fåglar af en liten mås’ storlek och
med långa, egendomligt formade stjärtfjädrar. Med en
lätt och behaglig flykt svänga dessa fåglar om i luften.
De hålla sig öfver en bestämd punkt, och vi skynda ditåt.
Det är fjäll-labben, som häckar här. På bara marken
eller i en fördjupning på en tufva finna vi de två mörka
äggen nästan utan bale.
Denna, den minsta af alla nordens labbar, som är
lätt att känna igen på de mellersta stjärtpennornas
spjutlika och mycket långt utdragna spetsar, för här en roffågels
lif. Han jagar flitigt lemlar och angriper fågelungar
och ägg.
På den gyttjiga stranden af ett träsk se vi spår af
vargar, och efter den lilla fjällräfven ha vi under vår
vandring ej sällan sett spår vid sjöstränderna.
Vi komma slutligen till en liten sänkning i fjället,
och där se vi en större sjö, vid hvars norra sida en låg
bergvägg skyddar mot de nordliga vindarne. Vid sjöns
strand växa videbuskar, och några låga björkar och
björkbuskar finnas under den branta bergväggen.
Från dessa björkbuskar ljuder en härlig sång oss
till mötes. Det är fjällens näktergal, den älskligaste af
alla Lapplands fåglar, blåhakesångaren. Med sitt skönt
blåa bröst vändt emot oss sitter han där i en buske och
sätter näbbet i vädret, som vore han stolt öfver sin
skönhet. Han är en storsångare, den lilla blåhaken, det kan
ej nekas, och hans sång ljuder dubbelt skön här uppe i
det ödsliga Lappland.
Öfver bergafsatsen kretsa ett par fjällvråkar. De ha
sitt bo där mellan klipporna, och de slå skrikande öfver
pss, när vi gå ditåt. Det stora boet är byggdt af kvistar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free