Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värsta plågoandar, är han oss dock kär. Han är
sommarens budbärare i norden, och när hans enkla »kuku»
ljuder i skogen under de ljumma sommaraftnarne, lyssna
vi med fröjd därtill.
Det är gifvet, att en så allmänt omtyckt och känd
fågel som göken skall under vidskepelsens tider ha varit
föremål för åtskilligt skrock. Sålunda fäste man sig i
forna dagar mycket vid i hvad väderstreck man först om
våren hörde honom gala. Man sade, att »nol gök var
mot-gök, öster gök tröste-gök, väster gök bäste gök och
sör gök dör gök». Det fanns ännu i min barndom folk,
som trodde härpå och blefvo helt förskräckta, om de först
om våren hörde göken gala från söder. De ansågo det
vara ett säkert dödsbud.
Mången ungmö trodde äfven, att hon skulle få den
man hon önskade, om hon lyckades smyga sig under det
träd, på hvars topp göken gol, och där högt uttala sin
önskan, och när flickorna hörde den första göken gala,
ställde de högt till honom följande fråga: »Säg mig, du
gök, som gungar på kvist, säg mig för visst, hur många år
jag ogift skall gå.» Göken ansågs kunna besvara denna
fråga med det antal »kuku» som han därpå upprepade
utan uppehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
