Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ejdrar och dunvær.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels flögo till sina häckplatser borta i de höga fjäll, som
blånande höjde sig öfver landet där inne, och dels ut till
sjös. Öfver allt vid stranden och ute öfver sjön flögo
kryckjor, och öfver mitt hufvud sväfvade ett par stora,
bländhvita borgmästaremåsar, som af vrede öfver mitt
uppträdande oupphörligt skreko: »dä ä vi, dä ä vi».
Flockar af mörka prutgäss betade rundt omkring mig,
och lugna stodo ejdergubbarne grupperade på de gröna
kullarne.
En snösparf, täck att skåda i sin hvita och svarta
sommardräkt, flög sjungande fram och åter, och hans
behagliga toner, som smekte mina öron, utgjorde, hvad
musiken beträffar, en stark kontrast mot prutgässens
trumpetande och måsarnes skrän.
I ett ejderbo bredvid mig lågo några små nyfödda
ungar, som ännu voro för späda för lifvet bland
isbitarne på detta hafs kalla böljor. De voro näpna, de
små ungarne i sin bruna dundräkt, där de, väl insvepta
i det mjuka dunet, lågo nedkrupna i boet.
Tyvärr var det endast en alltför kort stund jag blef
i tillfälle att uppehålla mig på denna fågelrika ö. Det
började blåsa, och det redan förut upprörda hafvet vräkte
sina allt högre sjöar mot den bergiga stranden, hvarför
vi funno tiden inne att skynda tillbaka till det väntande
fartyget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
